Psykstörd
UNDER: Änglar finns dom?
Jag fick i hemläxa av psykologen att googla ju. Googla mina symtom.
Stress, panikångest och depression.
Jag har som de flesta i min situation inte gjort det utan istället googlat medicinerna. Enbart.
Lustigt va? Undra varför det är så.
Hursom. Jag gjorde det.
Satan vad allt blev tydligt. Vad man kände igen sig. Skriver dom om mig liksom?
Att vistas bland folk klarar jag av. Men jag känner mig obekväm som tusan.
Kommer jag träffa nån jag känner?
Någon som jag inte vill träffa?
Nån som jag inte orkar prata med?
Huvudet neråt, ögonen i marken och musiken vrålandes i öronen.
Hoppas ingen ser mig.
Syns det? Ser jag sjuk ut?
Ser jag konstig ut?
Skiter byxorna ordentligt? Har jag fel tröja på mig? Hur ser håret ut? Har mascaran kladdat ut sig?
Ser jag ut som det det jävla psykfall jag känner mig som?
Tack och lov för solglasögon. Då känns det genast lite lättare.
På tal om musik. Jag kan aldrig ha tyst. Jag vet varför. Endast då är det tyst. I huvudet. Motorn varvar ner.
Winnerbäck som spelat så fint för mig är nu helt ute ur leken. Som vaggat mig till sömns varje natt.
Nu somnar jag till Infected Mushroom?
Allå? Koko!
Nu ska jag tanka mig full i Lina och Wille. Och flytta in i min present <3
Ikväll kommer Anton.
Hela helgen.
Älskart!
