Idag log jag.
På riktigt. Flera gånger. Av glädje.
Tänk hur det kan vända på bara ett par timmar. Ibland minuter.
Det är nästan så att jag ibland inte vågar låta hjärtat le en stund.
För det känns som att verkligheten blir så mycket mer påtaglig när glädjen är över. Ikväll har jag skrattat så tårarna har sprutat.
Mest åt att sällskapet haft roligt åt mina upptåg.
Kanske lite som vanligt. Bjudit på mig själv lite extra. Sen att det var ett gäng lustigkurrar här gjorde ju inte saken mindre rolig.
Jag är så tacksam. För sällskapet.
För sällskap. Överlag.

Men det är långt ifrån över. Jag har inte känt. Inte känt efter. Skjutit undan. Skjutit upp.
Trycket ökar. Det känns nästan som att hjärnan ska sprängas. Som att hjärtat kommer att gå i bitar.
Musten bara gick ur mig. Som när man sticker hål i en ballong.

Visst kan jag emellanåt le åt misären. Le åt hur i helvete jag har lyckats. Hur i hela friden jag hamnade här.

Men oftast är jag rätt ledsen. Rätt liten och ynklig.
Tycker sällan synd om mig själv snarare att saker och ting är rätt åt mig.
Att man får vad man förtjänar.

Och min sinnesro är helt jävla outstanding. Konstant uppe i varv. Motorn maler på som en satans duracellkanin.
Jag är bedövad. Det är jag medveten om. Medicinen gör sitt.
Men suddar ut. Raderar. Försvinner.
Det gör det aldrig.

Senaste veckans incidenter har satt sina spår. Långt djupare än jag kunnat ana. Mycket beroende på att det hände just nu.
Delvis beroende på att omtanken försvann så snart det var överstökat.
Det gör nog mest ont. Just nu.
Även om jag vet att det kanske beror på något helt annat. På mig.
Så gör det ont ändå. Min resa är långt ifrån över. Dessvärre även konsekvenserna.

För min frånvarande närvaro fattas mig.
I min intensiva värld är det som ett decennium har passerat.
Jag minns knappt ord. Vad som sagts. Vad som hände. Kvar finns bara siluetter och konturer.

Och minnen. En jävla massa osammanhängande minnen.
Jag tycker inte om för att jag behöver.
Jag behöver för att jag tycker om.


Those who fear the darkness have no idea what the light can do.