En sällsam historia
UNDER: Alla goda ting är tre <3
Imorse hände det igen.
Luren blinkade till. Viktigt namn. Igen.
Så där så att man hajar till och kollar en gång extra.
Den är en sällsam historia. Där knäna skakade så hårt att jag nästan fick blåmärken. Det finns en brygga nånstans i Sverige fastklistrad på min hornhinna. Kvar i mitt minne.
Men det är ett stängt kapitel. Men ni vet ett sånt med favoritrader som man kan bläddra tillbaka till och läsa ibland.
Egentligen är det ett ganska sorglig berättelse.
Skrivet med mycket lust och känsla. Mycket saknad och längtan. Ett evigt längtande.
Det rann nog inte ut i sanden. Vi blev besegrade. Av tiden. Av väntan.
Slutet av kapitlet blev ändå ganska abrupt. Kanske lika bra det. För avsked är det värsta jag vet.
Han rör sig där i periferin. Lite då å då.
Och numera är det bara mysigt.
Det är bra stämning. Vi har inte glömt.
Jag har inte glömt.
Jag kommer aldrig att glömma.
