På balkongen i mitt andra hem. Med filten. Ciggen. Zeron. Hörlurarna. Och telefon.
Denna jävla telefon. Hatad och så älskad.
Som lyser upp med underbara namn i tid och otid.
Den spelar sällsynt vacker musik för mig i princip dygnet runt. På balkongen. På jobbet. När barnen somnat. I bilen.
Överallt.
Vad vore jag utan musik? Som så träffsäkert beskriver mitt liv stråf efter stråf. Rad efter rad.
Ibland skulle det vara enklare att skicka en länk med en låt eller varför inte en hel jävla skiva än att försöka trycka ner några jävla bokstäver
på en minimal mobilskärm.
Hur ska man med bokstäver kunna förklara hur man är. Hur man tänker. Hur man känner. Vad man vill. Vad man inte vill.
Och framförallt så ska bokstäverna leverera det man verkligen menar.
Med rätt formulering. Med rätt tonart. Med rätt leende. Med rätt kroppsspråk.
Det går väl för fan inte?
Nästa gång ska jag svara, lyssna på den här låten så vet du. Och jag ska välja den med omsorg.
En för varje känsla. För varje sinnesstämning. För varje tillfälle.
Äh vad fan jag sjunga skiten själv om det behövs. Ge mig en stund att dra ut den på en gitarr först.
För jag kan dom utantill. Varenda låt. Varenda rad. Varenda ord.
Men tydligen verkar jag ju kunna förmedla mina känslor i skrivande form? Som här i bloggen?
Men när det kommer till att kommunicera från mitt hjärta till någon annans hjärta så funkar det inte alls?
Hursom, Jag ska på festival i helgen. I Gävle. Vi åker på onsdag kväll och hem igen på söndag.
På lördag måste jag hem till Västerås över dagen och krascha ett bröllop.
Vilket då innebär att vintarmarna måste hållas i schack under fredagen och inte heller få påfyllning förrän lördag kväll.
Min vän, han vi ska bo hos hade redan innan jag sa något, tänkt. Räknat ut. Han känner mig alldeles för väl.
Så stora hjärtat ett kraftigt bevis på riktig vänskap idag.
Manlig vänskap. Den lätta vänskapen. Den som bara är. Bara finns. Så där ren och kravlös.
Han skjutsar mig till Vässan, väntar kvar och skjutsar mig tillbaka igen.
Det gjorde hela min dag. Hela min oskuldsfulla festival.
Underbara jävla människa. Tack för att du tycker om mig precis som jag är!
Fortsätt läs, fortsatt skriv, fortsätt kommentera så lovar jag att leverera.
Jag ska snart berätta hela min historia, från början till slut. Från känsla till känsla.
Jag ska fylla i alla luckor och ge allt jag har!
Älska som om varje sekund vore den sista!
Over and out!
Bilden är för övrigt tagen imorse. 6:20. Med gårdagens make och innan kaffet. Men jag är ju gla' iaf? ;)