Det vackraste jag vet
UNDER: Änglar finns dom?
Jag har för tillfället ingen ångest att skriva om. Skriva i. Skriva ur.
Det är då orden kommer som en löpeld. Det är då texten sitter som ett smäck och far rätt in i hjärtat på folk.
Jag är just nu i en comfort zone.
Jag mår rätt ok. Känner mig glad mellan varven.
Jag har fått tankat närhet av nästan precis alla som jag har behövt nära nu senaste veckorna.
Emma, Jaana, Maria, Cicci, Mia, Lina, Agnes, Linda, Camilla, Johan, Lalle, Anton, Stefan, Frida, Anna, Conny m.m.
Deras barn. Mina barn.
Mina föräldrar.
Jag är nästan full. Det fattas några dock, rent fysiskt. Men dom finns ju där på ett eller annat sätt ändå.
En telefon ifrån.
Jag hoppas att ni förstår hur viktiga ni är allihopa. Varenda en av er.
Hur mycket glädje ni ger och hur mycket styrka jag får. Jag vore ingenting utan er. Jag kom i vart utan er.
Utan er kärlek.
Ni har eran plats. Den kan aldrig försvinna. Totalt jävla outbytbara.
Mitt stora hjärta älskar era stora hjärtan.
Fortsätt lev runt. Hoppa runt i min space. Lys och jävlas. Tjata, finns och bry er.
Jag behöver er. Varje dag. Varje timme. Varje kväll. Hela tiden.
Ni läker mig lite mer för varje gång.
Varje gång jag ler är jag ett steg närmare.
Ett steg närmre att bli jag.
En pusselbit faller på plats. Nya mönster vävs.
Snart är mattan klar.
Full i fantastiska färger. Full i mönster.
Full av er.
Jag älskar er
Jag älskar dig oxå ❤
Vi älskar dig med.
