Jag har lovat min käre sambo att även blogga om medgångar nu när jag vid flera tillfällen bloggat om motgångar.

Första kvällen:
Ca 1 timme med massa skrik och grin.
Gick in vid ett flertal tillfällen.
Men somnade tillslut av sig själv.

Andra kvällen:
40 minuter.
Grinade en sväng.
Gick och upp och gav tutten och rätade till en gång.
Inge mer grin och somnade sen själv.

Tredje kvällen:
15 min
Gav henne välling, sjöng och killade under tiden.
Gick sedan ut direkt efteråt.
Somnade efter lite bök av sig själv.
Inge skrik och grin.

Fjärde kvällen:
10 min max
Gav välling osv. Gick ut direkt efteråt.
Somnade nästan direkt av sig själv.
Inge skrik och grin.

Detta är alltså resultatet av våran modifierade 5 minuters metod. Men vi har inte väntat några 5 minuter utan gått in nästan direkt när hon börjat grina.
Hon har inte bara varit ledsen utan lekt och stått i sängen. Så länge hon har varit nöjd har vi inte gått in.
Resultatet har också lett till att hon inte vaknar mer efter tutten som kunde hända ibland. Oftast nån gång/natt.
Ibland 3-4 ggr.

De lärda säger ju att barn mår bättre och blir tryggare i sig själv om dem lär sig att somna själva.
Kan de somna själva om kvällen brukar de även kunna somna om av sig själva om natten.

Vildas insomning har aldrig varit ett problem förrän nu på slutet.
Fram till ca 7-8 månader somnade hon själv direkt efter välling. Sen fick vi börja 'hjälpa' henne lite.
För att sedan fått legat och nattat i närmare en timme varje kväll.
Ohållbart enligt mig. Framförallt när jag kanske inte alls kommer att kunna avsätta så pass lång tid till henne varje kväll när nästa bebis kommer och Danne jobbar kväll.

Just nu jublar vi här hemma. Bara välling och sen somnar hon. Hoppas det håller i sig!!
Fast vi vågar kanske inte riktigt ta ut någonting ännu.
Men hoppas, hoppas!


Ingenting i världen är större än kärleken till sina barn ♥

God natt min skatt!