Lova åkte till sin pappa i söndags. Lämnades i Sala av ett mycket oroligt mammahjärta.
Kändes både tungt men skönt. Skänt med lite avlastning som delvis innebär mera sömn nattetid, vilket är skönt när man ska upp och jobba.
Men mest jobbigt. Att inte själv ha koll. Koll på hur hon mår och hur hon är. Och i såna här fall tror jag ändå att mamma ändå är mamma. Men jag vet att hon är i bra förvar :).
Hennes plastmorsa ringde igår och vi pratade ett par ggr. Hon var orolig när Lova inte fick behålla maten osv.
Jag är allal gånger inte ett så stort fan av Lovas plastmamma av en rad olika anledningar. Men såna här gånger visar hon att hon är att räkna med, när det kommer till Lova. Det gör mig glad! Såna här gånger är jag glad och tacksam att Lova har den tillgången i sitt liv. Tack!

Hursom så verkar hon vara på bättringsvägen. Hon lät glad och hyffsat pigg när jag pratade med henne alldeles nyss. Min stora tjej! Om jag någonsin kunde ens försöka förklara hur oändligt stor min kärlek är till dig!

Bebisen då, det känns som att den hamnar lite på sidan av. Självklart är det inte så men jag hinner inte känna efter lika mkt som jag skulle vilja.
Jag jobbar fortfarande heltid, månaden ut. Vi ska snart flytta. Och huset tar upp mycket energi och iver just nu.
Vi längtar som bara attan!
Nåja, det börjar bli tungt nu. Magen tycker jag håller sig hyffsat liten ändå. Men inte bebisen. När det görs kullerbyttor i magen så känns det som om någon vänder ut och in på hela magen. Rörelserna börjar göra riktigt ont. En stjärt exakt lika som storasyster en gång hade på samma ställe, i höjd med revbenen. Inte skönt på en fläck. Man skulle på ett komiskt sätt kunna beskriva det som att det känns som om bebis tuggar på tarmarna, sparkar fotboll med kissblåsan samtidigt som den tar spjärn med armar och ben mot ryggraden och trycker stjärten rakt ut :).
Så det är inte som det varit innan. Att sparkarna, puffarna och rörelserna enbart varit gudomligt mysigta det är i en helt annan fas just nu. Men detta brukar heller inte bli så himla mycket värre. Eftersom att barnet i rasande takt nu blir större och utrymmet för en massa gympa sakta men säkert försvinner :). Men inte så mkt lindrigare heller för den delen. Men vad vet jag, den här bäbisen är betydligt vildare än Lova var så det där kanske jag får äta upp :P.

Nu har ett större antal personer oberoende av varandra påpekat att de inte tycker att jag gått upp något alls förutom magen. Jag vet inte det jag. Fast samtidigt så gick jag ju upp 4 kilo innan jag blev gravid. Och detta har ju säkerligen satt sig i majoritet på hakan och överarmarna. Magen är ju som en enda stor kula och midjan har jag kvar lite av ändå. Så en del kanske stämmer, en del inte. Hursom är det 7+ nu sen jag blev gravid.
Och glad blir man ju i alla fall. Så ful och fläskig som jag känner mig nu så värmer det mycket kan jag lova.

Tröjorna sitter inte riktigt som dom en gång gjorde heller :D



Nej nu ska vi äta fläskfilé och bea! Puss och kram hela dan!