Idag när jag hämtade in posten så hade jag fått brev från den läkaren som behandlade mig när jag låg inlagd på sjukan. Det stod att provsvaren hade visat att att jag har för låg nivå sköldkörtelhormon.
Och pga att jag är gravid så vill de följa upp det. Han skriver att jag ska komma på återkoll och att en annan läkare som är endokrinolog ska se över resultatet.

I samma veva som jag läser det så ringer min BM och undrar om jag bestämt mig ang vaccineringen.
Jag berättar självklart det här för henne och hon svarar mig med att var inte bra och att hon ska kontakta den berörda läkaren.
I det här skedet skriver jag det inlägg jag publicerade tidigare. Skitorolig med andra ord.

Efter ett tag så ringer hon upp och berättar att hon varit i kontakt med en sköterska på MAVA och attt hon uppfattade det som att nivån bara var något låg, alltså inte jättelåg. Men vi vet ju som sagt inte och hon ber mig komma in och lämna prover redan idag. För att skynda på processen lite. Sen ombesörjer hon/dom att proverna kommer till rätt läkare.

Så på tisdag ska jag dit igen och förhoppningsvis så har resultatet kommit då så dom vet hur dom ska gå vidare.

Jag frågade egentligen för lite med tanke på hur många frågor vi har.
Men jag kom av mig. Allt gick så fort.

Så här har jag fått det förklarat för mig.
För låg sköldkörtelhormon gör att kroppen går på sparlåga. Sköldkörteln fungerar ungefär som kroppens gaspedal. Men symptomen är nästintill omöjliga att upptäcka då det liknar så himla mycket annat, framförallt när man är gravid.

*onormalt trött
*risigt hår, håravfall
*koncentrationssvårighet och sämre minne
*förstoppning
*yrsel
*hjärtklappning
*minskad sexlust
*hes röst
*allmän känsla av frusenhet
*depression
*kraftig viktuppgång
*järnbrist

Jag har fetstilat det som stämmer in på mig och det är inte ens hälften.
Allt detta kan säkerligen flera kännas vid trots att bara är normalt gravid.
Hursom, när det kommer till bebisen och konsekvenser så vet jag just inget. Ingen sa något om det heller.
Så vi utgår från att min BM skulle ha sagt något i såna fall.
Det enda hon sa vara att mår inte mamman bra så är det heller inte bra för barnet.
Men om man har en väldigt låg nivå sköldkörtelhormon och inte vet om det så kan det vara farligt både för en själv och för babyn i magen.

Och det är där den största oron spelar in. Vi vet inte hur låg nivå det är.

I mitt fall är det säkert så att det jag mest behöver oroa mig över är mig själv, inte babyn. Fast samtidigt så gör man ju precis tvärtom.

Det känns skitdrygt. Att veta men inte veta.
Att det inte bara kan få vara bra?

Ni därute kanske blev lite klokare i alla fall med tanke på mitt förra smått diffusa inlägg.

(för övrigt så är blogg.se helt fucked up, jag kan inte publicera alla kommentarer, bara vissa??)