Känslomänniska
UNDER: Världens Bästa Jessica
Jag reagerar med hela mig själv. Gråter, skriker, gapar, svär, viftar och ibland kommer det kanske även något vettigt ur mig.
Jag är sån.
Alla är vi olika.
Långsinta-Lina, grubblar-Sara, blyga-Jenny, muttrar-Daniel osv.
Alla är vi väl egentligen känslomänniskor. Det är ju det starkaste draget vi har. Känslor.
Jag däremot reagerar direkt och jag reagerar starkt.
Vissa gånger utan att tänka mig för och vissa gånger mer planerat.
När jag blir tex sårad, ledsen eller förtvivlad så reagerar jag lika starkt när det kommer till att försvara någon jag anser oskyldig.
Men man får ta det lite för vad det är. Jag reagerar, många gånger överreagerar men det går lika snabbt över.
Jag går inte runt och muttrar, snackar runt och vänder och vrider på det miljoner gånger.
Jag tar tjuren vid hornen direkt, upp med korten på bordet och reder gärna ut det med desamma.
Så, överstökat!
För min del.
Vad jag inte tänker på är att det kanske inte känns likadant för den som för tillfället råkat ut för min reaktion.
Visst finns det undantag. När jag själv befinner mig i en känslig situation. Då är jag oxå en av dom som håller det för mig själv, samlar på mig för att sedan rabbla ur mig allt på en gång. Och säkerligen framställer det på fel sätt.
Den utlösande faktorn till just det här inlägget är att jag har reagerat.
Jag blev oerhört besviken, kände mig totalt förd bakom ljuset.
Även fast jag visste att det med största sannolikhet inte var den eller de personernas mening.
Sen i alla hast så tänkte jag mig inte riktigt för kanske.
Jag kan inte kallt räkna med att alla vet hur jag fungerar och sedan kunna tackla det på ett bra sätt.
Just den här vännen känner inte hela mig. Och hon kanske tog mer illa vid sig än vad som var tanken.
En tankeställare och en reaktion hade hon förtjänat. Men jag hade kanske vid närmare eftertanke kunnat lagt i en något lägre växel.
Jag tänker inte be om ursäkt för det. Jag gjorde inte bort mig (jag är för övrigt kung på det annars).
Men jag måste lära mig att anpassa mig efter mina vänners olikheter och olika personligheter.
Även efter din.
Du är inte en sämre vän för mig pga en sån här incident.
Jag är heller inte en sämre vän pga att jag reagerar som jag gör.
Min ilska, förtvivlan, mitt humör etc. Är inget att vara rädd för. Jag skäller värre än vad jag bits.
Jag hoppas att även du kan se det så.
Och jag hoppas att det inte förändrat något.
Jag älskar dig för den du är och hoppas att du kan älska mig för den jag är.
Texten i vårat sovrum betyder för övrigt "Efter arbete är vilan skön".
Du är en underbar person...med alla egenheter! PUSS!
Bra inlägg, visst du mllrar fram som en ångvält ibland, krossar det som står i din väg. Står någon där som inte känner dig så bra blir den personen platt. Själv håller jag upp den röda stopp skylten! Ibland stannar du och ibland gasar du mer. Det är du. Denna gång tycker jag du har all rätt att reagera. Jag hade gjort lika dant. Men tänk på att det inte är tjockisar som mig som alltid står i din väg..Jag rullar lätt undan men det kanske inte ala gör då lär man slå ner en växel..=) Snart kommer ni hit, så vi syns alldeles snart! köss
Hejsan sötis!
Skulle du vilja bli Veckans blogg? Isåfall har du just nu chansen att bli det i våran blogg! Du kan läsa hur du gör där, men det är väldigt enkelt, bara berätta i det inlägget att du skulle vilja vara med! Massor med kramar på dig!
skulle vara kul att vea fan de är som händer... är de nått man missat???
Tack för din kommentar.
Kram
