Kloka ord
UNDER: Världens Bästa Jessica
Hur kommer det sig att det är så lätt att ge andra goda råd och klok vägledning
men man kan inte efterleva det själv?
Oftast så är det ju så i alla fall.
Har peppmessat med en mycket god gammal vän idag.
Jag tror att jag fick henne att känna sig något bättre till mods. Hon tackade för kloka ord och för min existens.
Jag ser ju själv att det jag skriver är klokt. Men inte fan är jag klok på en enda fläck när det kommer till mig själv.
Nu har jag inte såna problem som hon har. Men ändå, jag har varit där.
Det känns som att jag växer dag för dag. Att jag hela tiden utövar strider med mig själv och försöker utvecklas som människa. Bara det att komma till den insikten att man lär varje dag. Att man alltid kan förändras till det bättre.
Bara det är en bedrift för min del.
Att lära sig att hantera kritik. Ta åt sig av den och göra det till något bra.
Att tänka på hur man framställer sig själv. Vilken syn man ger sin omgivning av sig själv.
Att kunna tänka utanför lådan och försöka se saker ur andras perspektiv.
Eftersträvar man det så blir man nog klok i slutändan.
Något jag har lärt mig (som jag även kan bli bättre på) är att ta och ge kritik.
Man ska inte vara så rädd för lite kritik. Utan kritik kan man ju inte bli bättre.
Det är jätteroligt med positiv kritik, tänk om man kunde se det så även på negativ kritik.
Den positiva behöver vi för bekräftelsen och den negativa för förändringen.
Något jag försöker jobba på är mitt temprament. Jag blir i princip nästan aldrig arg.
Men jag kan blir asirriterad på tre röda.