Splittrad
PUBLICERAT: 2008-10-14 TID: 17:08:17
UNDER: Världens Bästa Jessica
UNDER: Världens Bästa Jessica
Så känner jag mig.
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på riktigt.
Det dras i mig från flera håll.
Jag vet vilken väg jag ska gå.
Jag vet vilken väg jag vill gå.
Men jag vet inte hur.
Eller under vilka förhållanden.
Blir det som jag vill?
Blir det som jag hoppas?
Nöjer jag mig med mindre?
Eller ska jag stanna i den tryggheten som är på väg att bli otrygg?
Eller ge mig in i något nytt som säkerligen blir tryggare?
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar med att inte ha gjort ett val.
Det tar ut alla mina krafter och jag känner mig helt utsugen på energi.
Jag vill inte ha känslan av stress och press.
Jag borde göra något åt det.
I alla fall försöka.
Jag vill ine ha känslan av olust, skuld och sentimentalitet.
Jag vill vara glad som jag brukar.
Jag vill se allt som en ny utmaning.
Jag har chansen att göra som jag vill.
Lägga upp allt som jag vill.
Och få det jag vill.
Men blir det som jag vill i slutändan?
Och nej det är inte ett inlägg om kärleken tills sin älskade.
Utan om kärleken tills sitt arbete.
Den där förbaskade hatkärleken som får min hjärna att koka över.
Nej nu är det dags att ta tjuren vid hornen...
Sluta fundera och göra något åt det!
Jag vet inte vilket ben jag ska stå på riktigt.
Det dras i mig från flera håll.
Jag vet vilken väg jag ska gå.
Jag vet vilken väg jag vill gå.
Men jag vet inte hur.
Eller under vilka förhållanden.
Blir det som jag vill?
Blir det som jag hoppas?
Nöjer jag mig med mindre?
Eller ska jag stanna i den tryggheten som är på väg att bli otrygg?
Eller ge mig in i något nytt som säkerligen blir tryggare?
Jag vet inte hur mycket längre jag orkar med att inte ha gjort ett val.
Det tar ut alla mina krafter och jag känner mig helt utsugen på energi.
Jag vill inte ha känslan av stress och press.
Jag borde göra något åt det.
I alla fall försöka.
Jag vill ine ha känslan av olust, skuld och sentimentalitet.
Jag vill vara glad som jag brukar.
Jag vill se allt som en ny utmaning.
Jag har chansen att göra som jag vill.
Lägga upp allt som jag vill.
Och få det jag vill.
Men blir det som jag vill i slutändan?
Och nej det är inte ett inlägg om kärleken tills sin älskade.
Utan om kärleken tills sitt arbete.
Den där förbaskade hatkärleken som får min hjärna att koka över.
Nej nu är det dags att ta tjuren vid hornen...
Sluta fundera och göra något åt det!
Kommentarer
Trackback
