Det känns som att jag sitter på en åskådarbänk och tittar på mitt liv som passerar i ultrarapid.
Jag hinner inte med.
Allt är som en enda stor dimma och jag famlar febrilt i blindo för att försöka räkna ut vad som ska hända härnäst.
Man försöker med allt man är värd att göra det som känns rätt.
Man gör det man ska och lite till och löser alla problem sen kan det ändå i slutändan vara så att man gjorde fel?
Om jag inte hinner med det jag ska göra hur ska jag då hinna göra allt det ni andra vill att jag ska göra?
Sen har vissa mage och gnälla.
Gör det själv, hjälp till eller lär er när ni har rätten att kräva saker av mig och inte.
Men jag närmar mig en lösning, ett slut.
Ett bra val av mig.

Helgen har för övrigt varit jättetrevlig som vanligt.
Dock bara en ledig dag denna vecka så som mänga andra, idag.
Det känns som om man inte ens hunnit tagit ett djupt andetag och andas ut innan det är dags igen.
Ibland känns det bara skit. Jag vill inte att det ska kännas så.
Det enda jag vill ha är struktur, ordning och mindre stress.
Och semester, 20 dagar kvar nu. Fy fan vad skönt!

God natt!