Tänk hur den smyger sig på?
Men ändå ligger det gnagandes i bakhuvudet, hela tiden.
Igår skrattade vi tillsammans, mina kollegor och jag. Undra när jag såg nån av dom le sist.
Men man kan hela tiden se att gnistan saknas. Ögonen är själens spegel är det inte så det sägs.
Man glömmer aldrig. Man slutar aldrig tänka, sakna, fundera och hoppas men man lägger det åt sidan på något sätt. Men det kommer pockandes på när man minst anar det.

För några dagar sen visste jag varken ut eller in. Men chocken har nog lagt sig och bearbetningen är i full gång.
Och ilskan börjar koka inom mig.
En anställd frågade efter dig igår. Vad fan skulle jag svara? Att du var död, mördad...att du inte finns längre?
Jag pratade bort det och grät en skvätt i soluppgången på vägen hem.
Vad fan var det som gick fel?
Bröllop, barnplaner, nytt hus, ny bil och ett nytt liv. VAD FAN VAD DET SOM GICK FEL?
Hur fan kunde du ditt jävla äckel?
Det finns inte ett enda ord hur hemsk betydelse det än har som förtjänas att uttalas i samma mening som dig.
Det spelar ingen roll vad ditt motiv var, jag vet dessutom vad det var. Det kvittar mig.
INGEN överhuvudtaget äger rätten att at en annan människas liv.

Till C's pappa om du nån gång skulle läsa det här.
Jag kan inte förstå, Jag kan inte heller tänka mig hur det känns att vara i din sits just nu,
Men jag hoppas att du har många varma och fina minnen att ha med dig längs den otroligt långa resa du har framför dig.

Alexandra och Cassandra....ni lever i våra minnen!

---

En dikt värt att tänka på....

Just den här morgonen kommer jag att le när jag ser ditt ansikte, och skratta, även om jag råkar känna mig trött och sur.

Just den här morgonen får du själv välja precis vad du vill ha på dig, och jag kommer att berömma dig och säga att du ser fantastisk ut.

Just den här dagen kommer jag att strunta i tvätten, och i stället tillbringa extra lång tid i parken med dig.

Just den här dagen kommer jag även att strunta i disken och låta dig lära mig hur man sätter ihop det där svåra nya pusslet du har fått.

Just den här eftermiddagen kommer jag att dra ut telefonjacket och låta bli att sätta mig framför datorn, och i stället vara ute med dig och blåsa såpbubblor.

Just denna eftermiddag kommer jag inte att skrika på dig en enda gång, inte ens muttra irriterat när du gnäller och tjatar om glass, och om glassbilen kommer förbi får du välja en hel låda av din älsklingssort.

Just denna eftermiddag ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du blir stor, eller ha dåligt samvete för att jag på något sätt inte är tillräcklig som förälder.

Just denna kväll ska jag hålla om dig länge och berätta en saga om hur du föddes och hur mycket jag älskar dig.

Just denna kväll ska jag låta dig plaska vilt i badet och inte bli sur för att hela huset blir blött.

Just denna kväll ska du få vara uppe så länge du vill, och jag ska hjälpa dig att räkna alla stjärnorna på himlen.

Just denna kväll ska jag ligga bredvid dig när du somnar, så länge du vill, och strunta i om jag missar mitt favoritprogram på TV.

Just denna sena kväll ska jag stryka dig över håret och bara vara tacksam för att jag fått den största gåvan av dem alla, dig.

Jag ska ägna en tanke till alla mammor och pappor som söker sina försvunna barn. Mammor och pappor som så orättvist mist sina. Och mammor och pappor som är på sjukhus där de ser sina barn kämpa, medan de själva håller på att gå sönder av hopplöshet och förtvivlan.

Och när jag kysser dig godnatt ska jag krama dig lite hårdare, lite längre. Då ska jag tacka alla högre makter för dig och inte be om någonting annat - utom ännu en ny dag.

(av okänd)