Den bästa...
Imorgon...
Imorgon är det dags för första etappen.
Minnestunden.
Just nu känns det förjävligt. Jag vill inte ens gå. Vi ska inte behöva vara med om det här.
Jag och Niklas komponerade ihop en skiva som vi ska spela i bakgrunden imorgon. Jag klarar inte av att lyssna på nån av låtarna just nu, hur ska jag klara det imorgon?
Jag har alltså med hjälp av en av mina bästa vänner fixat en skiva som vi ska spela och minnas en annan väns död? Hur fan är detta möjligt?
Jag tog med mig Lova till kontoret idag. Lova tog med sig en till nalle till Cassandra.Hon skrev i boken -Cassandra och Alexandra Jag saknar er Lova 4år. Så duktig. Sen så tände vi ljuset tillsammans.
Hon frågar så mycket om det. -Mamma, varför dödade tjuven dom? -Mamma, hur många får det plats i himlen?
När vi var på väg hem efteråt så hade det mörknat och Lova vevade ner rutan och kollade ut. -Mamma, där brevid månen kan jag se din vän hon som är död, Cassandra och gammelmormor oxå.
Så liten och oskuldsfull.
Jag har valt att kalla honom tjuven. För hur ska jag förklara att det var Cassandras låtsaspappa som dödade dom? Hur snevriden bild serverar man inte då?
Som om inte hela världen är helt vriden redan....
Imorgon är det alltså vårat farväl. Givetvis kommer vi alla även på begravningen. Men det här är våran stund, våran stund för dig. Jag ska försöka att läsa den där dikten. Som jag publicerat tidigare i bloggen. Men jag är inte så säker på att jag kommer att klara av det. Kan nån jävel ge mig lite styrka?? För jag vet fan inte hur jag ska klara av det här!
Vilket sammanhägande inlägg det här blev då....
Passar på att peta in en gnutta lycka oxå. En bortglömd filur men den största kärleken av dom alla... näst efter Lova.
Så från mig till er alla... den finaste killen på jorden
Att regndroppar faller som tårarna gör, rår inte stjärnorna för.
Himlen är oskyldigt blå
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
rår inte stjärnorna för.
Älskling jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
När vi växte upp, lekte livet,
vi var evighetens hopp.
Det var helt självklart att vår
framtid skulle bli,
oförbrukat fri.
Somrar svepte fram,
jorden värmde våra fötter där vi sprang
Rågen gungade, och gräset växte grönt.
Hela livet var så skönt.
Himlen är oskyldigt blå,
som ögon när barnen är små.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat oss in i en vrå,
är himlen så oskyldigt blå.
Frusna på en strand,
Flög vi med drakar medans
tiden flöt iland.
Vi var barn som ingen ondska kunde nå
himlen var så blå
Nu tar molnen mark.
Jag var förblindad av att solen sken så stark.
Men mina ögon kommer alltid le mot dig.
Kan det begäras mer av mig.
Himlen är oskyldigt blå,
djupaste hav likaså.
Att regndroppar faller som tårarna gör,
det rår inte stjärnorna för.
Älskling, jag vet hur det känns,
när broar till tryggheten bränns.
Fast tiden har jagat, oss in i en vrå.
Är himlen så oskyldigt blå
ENGLA, CASSANDRA och BARNEN i Arboga
Ett ljus för varje liten ängel.
Casaandra, Alexandra, Engla, Pernilla, Janne, barnen i Arboga och alla andra barn som så tragiskt mist sina liv!
Till Himlen
Det kommer att finnas med oss hela livet.
Vi kommer att aldrig att glömma.
Det kommer aldrig att bli sig likt igen.
Tomheten är ett faktum.
Men vi förstår inte hur vi ska kunna förstå.
Vi pratar om dig varje dag.
Vårat minne av dig känns så levande, så nära.
Du tog med dig en bit av våra hjärtan när du lämnade oss.
När han tog dig ifrån oss.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Jag önskar att du inte fanns
Ja det gör jag. Om du inte hade funnits hade det här inte hänt. Med tanke på vad du har gjort, ger det någon annan rätten att besluta över ditt liv. Leva eller dö.
Vissa gånger, som denna så beklagar jag att vi inte har dödsstraff i Sverige.
Men och andra sidan är jag glad över det.
Ett straff som innefattar döden hade varit att komma undan. Alldeles för lätt.
Nej jag vill att du ska leva. Leva med vad du har gjort. Leva med att du tagit två människors liv. En liten flickas liv.
Att du har tagit någons liv, någons drömmar.
Att du förstört livet för så många, alla vi som är kvar. För att inte tala om hennes mamma, gumsans mormor och gumsans pappa. Att dom varje dag, varje minut och varje sekund lär leva med sorgen och saknaden pga det du, DU har gjort.
Att leva med det, skammen och samvetet.... det räcker som straff för min del.
Även om min impulsiva tanke var att en spara en kula avsedd för dig.
Tårarna tar aldrig slut. Jag kan inte förstå.
Jag vill bara vakna ur den här mardrömmen.
Kollade min gamla mobil och läste sms:en.
Jag älskar dig också!
Med vardagen knackandes på dörren
Men ändå ligger det gnagandes i bakhuvudet, hela tiden.
Igår skrattade vi tillsammans, mina kollegor och jag. Undra när jag såg nån av dom le sist.
Men man kan hela tiden se att gnistan saknas. Ögonen är själens spegel är det inte så det sägs.
Man glömmer aldrig. Man slutar aldrig tänka, sakna, fundera och hoppas men man lägger det åt sidan på något sätt. Men det kommer pockandes på när man minst anar det.
För några dagar sen visste jag varken ut eller in. Men chocken har nog lagt sig och bearbetningen är i full gång.
Och ilskan börjar koka inom mig.
En anställd frågade efter dig igår. Vad fan skulle jag svara? Att du var död, mördad...att du inte finns längre?
Jag pratade bort det och grät en skvätt i soluppgången på vägen hem.
Vad fan var det som gick fel?
Bröllop, barnplaner, nytt hus, ny bil och ett nytt liv. VAD FAN VAD DET SOM GICK FEL?
Hur fan kunde du ditt jävla äckel?
Det finns inte ett enda ord hur hemsk betydelse det än har som förtjänas att uttalas i samma mening som dig.
Det spelar ingen roll vad ditt motiv var, jag vet dessutom vad det var. Det kvittar mig.
INGEN överhuvudtaget äger rätten att at en annan människas liv.
Till C's pappa om du nån gång skulle läsa det här.
Jag kan inte förstå, Jag kan inte heller tänka mig hur det känns att vara i din sits just nu,
Men jag hoppas att du har många varma och fina minnen att ha med dig längs den otroligt långa resa du har framför dig.
Alexandra och Cassandra....ni lever i våra minnen!
En dikt värt att tänka på....
Just den här morgonen kommer jag att le när jag ser ditt ansikte, och skratta, även om jag råkar känna mig trött och sur.
Just den här morgonen får du själv välja precis vad du vill ha på dig, och jag kommer att berömma dig och säga att du ser fantastisk ut.
Just den här dagen kommer jag att strunta i tvätten, och i stället tillbringa extra lång tid i parken med dig.
Just den här dagen kommer jag även att strunta i disken och låta dig lära mig hur man sätter ihop det där svåra nya pusslet du har fått.
Just den här eftermiddagen kommer jag att dra ut telefonjacket och låta bli att sätta mig framför datorn, och i stället vara ute med dig och blåsa såpbubblor.
Just denna eftermiddag kommer jag inte att skrika på dig en enda gång, inte ens muttra irriterat när du gnäller och tjatar om glass, och om glassbilen kommer förbi får du välja en hel låda av din älsklingssort.
Just denna eftermiddag ska jag inte oroa mig för vad du ska bli när du blir stor, eller ha dåligt samvete för att jag på något sätt inte är tillräcklig som förälder.
Just denna kväll ska jag hålla om dig länge och berätta en saga om hur du föddes och hur mycket jag älskar dig.
Just denna kväll ska jag låta dig plaska vilt i badet och inte bli sur för att hela huset blir blött.
Just denna kväll ska du få vara uppe så länge du vill, och jag ska hjälpa dig att räkna alla stjärnorna på himlen.
Just denna kväll ska jag ligga bredvid dig när du somnar, så länge du vill, och strunta i om jag missar mitt favoritprogram på TV.
Just denna sena kväll ska jag stryka dig över håret och bara vara tacksam för att jag fått den största gåvan av dem alla, dig.
Jag ska ägna en tanke till alla mammor och pappor som söker sina försvunna barn. Mammor och pappor som så orättvist mist sina. Och mammor och pappor som är på sjukhus där de ser sina barn kämpa, medan de själva håller på att gå sönder av hopplöshet och förtvivlan.
Och när jag kysser dig godnatt ska jag krama dig lite hårdare, lite längre. Då ska jag tacka alla högre makter för dig och inte be om någonting annat - utom ännu en ny dag.
(av okänd)
Den sentimentala mamman
Sen den dagen jag fick dig har mitt liv inte varit sig likt.
Du vände hela min värld upp och ner.
Att jag har åstadkommit något så fint och underbart är helt ofattbart.
En kärlek större än den jag känner för dig finns inte.
Du är hela min värld.
Jag är så stolt över dig. Allt du gör och allt du är.
Jag hade ett liv innan dig men jag skulle inte kunna leva utan dig.
Mamma älskar dig högre än himlen!
Så sentimental. Så jag vet inte vad. Bara död, död och död.
Nästan så pass mkt att man glömmer bort det man har i livet att glädjas åt.
Lova, jag saknar dig. Snart 2 veckor sen vi sågs.
Jag jobbar jämt. Jag försummar min familj tidvis. Hur fan tänker jag?
Just nu kör jag 8 nätter ledig en och sen 5 till. Men nu i helgen ska Lova åka med
sin farmor och farfar till Sälen så då kan jag ju lika gärna jobba?!
Men snart lugnar det ner sig. Jag ska inte låta mitt jobb gå ut över min familj och framförallt
inte över min dotter,mitt liv.
Allt som har hänt har gjort att känner mig mer låg och mer sentimental än vanligt.
Och som gör att saknaden efter Lova känns mer påtaglig på något sätt.
Jag kan inte sluta vara ledsen. Jag kan inte glömma.
Kan du inte bara komma tillbaka????!!!!!!!!!
Här är Expresssen fina artikel om mig tack vare FB
http://www.expressen.se/nyheter/1.1102456/brudtarnan-jag-har-varit-somnlos
Som ni vet stämde den ju inte fullt ut. Att en citering blev till att det var på mitt initiativ jadi jadi...
Men dom har ändå vinklat det fint och jag är nöjd att dom inte fick varken mig eller nån annan att framstå på fel sätt.
Kommer nog lite mer sen...har inte tid nu
Till Gumsan
Änglar finns dom?
Jag var med första kvällen då ni knöt eran kontakt.
Sen har jag och vi andra följt din resa.
Jag kommer aldrig att glömma när du kom och möttes oss den där natten redo för dejt och uppklädd till tusen. Vi kunde alla se hur lycklig du var.
Förlovningen kom strax därpå.
Sen huset, fy vad jag hatar det där huset.
Hur du alltid la in det som bakgrundsbild på jobbdatorn. Du var eld och lågor över det där nya huset.
För att inte tala om hur stolt du var över nya bilen. Din nya Volvo Ocean.
och hur kan man någonsin glämma White Fang, det skrället. Din älskling.
Vad hände sedan? Jag önskar jag visste då vad jag vet nu.
Gumsan med ögon som förtrollade vem som helst.
Vi la en My little Pony och ett gosedjur på din trapp. Som gumsan får ta med sig till himlen. Vi tände en massa ljus och kikade in genom erat vardagsrums fönster. katten är kvar där än, vem ta hand om den?
Så många minnen och så många frågor. Jag skulle kunna skriva flera sidor.
Hur kan man ta en annan människas liv? Hur kan man ha ihjä den man planerat att gifta sig med. Hur kan man ha döda ett barn?
Ett barn som man vid det här laget borde lärt sig att älska.
Men jag kan inte ta till mig, jag kan inte förstå.
Vilket stöd sen då. Mina helt fantastiska kollegor...hoppas dom känner ungefär lika för mig. Jag hade aldrig klarat det här utan er. Ni är värda er vikt i guld.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi är välkomna på din begravning. Att vi räknas till den närmare kretsen.
Vi ska snart ha minnesstund för er på jobbet också.
Hur orkar man?
Att jag skulle få genomlida bortfall av äldre släktingar har man ju på något sätt förstått sedan länge. Att man skulle få uppleva att förlora en vän eller annan närstående är väl nåt man helt enkelt kommer att få vara med om.
Men på grund av mord? Två gånger dessutom. Och er båda, både du och din dotter.
Jag varken kan, vill eller orkar förstå.
Jag trodde tårarna kunde ta slut.
Förut var vi tre
Du, jag och vänskapen
Nu är vi fortfarande tre
Jag sorgen och saknaden
A och C /För alltid i mitt hjärta
Somewhere over the rainbow
When all the clouds darken up the skyway
There's a rainbow highway to be found
Leading from your window pane
To a place behind the stars
Just a step beyond the rain
Somewhere over the rainbow
Way up high
There's a land that I heard of
Once in a lullaby
Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far behind me
Where troubles melt like lemon drops
A way above the chimney tops
That's where you'll find me
Someday I'll wish upon a star
And wake up where the clouds are far behind me
Where troubles melt like lemon drops
A way above the chimney tops
That's where you'll find me
Somewhere over the rainbow
Blue birds fly
Birds fly over the rainbow
Why, then oh why can't I?
If happy little blue birds fly
Beyond the rainbow
Why oh why can't I?