Jag kommer på mig själv sitta här och vara bitter. Bitter över tiden som inte finns. Över tiden som inte räcker till.

Ett hem som är städat på ytan men snart möglar i vrårna.
Barn med oklippta naglar.
En bankbyte som bara är färdigt till hälften.
Massor med samtal som måste ringas.
Färdiga dopkort, måste stoppas på lådan.
Toapappret är nästan slut.

En bebis som lärt sig sitta.
En mellanunge som springer runt och säger ajjje när det gör 'ont'.

Allt detta borde ha skett och skulle ha skett om mamman i huset hållit sig hemma?

Kanske låter som småsaker för en annan. Men jag hinner inte. Jag minns inte.

Jag har jobbat ca 11-12 timmar/dag den här veckan. Förra veckan åkte jag hemifrån 9.30 och kom hem 22-23 på kvällen.
Pust.
Det är kul, det är svinkul att jobba igen.
Frågan är ju bara hur länge den känslan håller i sig?
Föräldrarledighet har ju sin tjusning det med och den varar ju inte för evigt.
Det gör ju däremot jobbet :).

Det har tillkommit en del kunder under min frånvaro på jobbet. Så flera av dem som inte träffat mig har ställt frågan: -Är du den nya sommarjobbaren?
Jag kan inte mer än att småle för mig själv och fnissa lite smått.
Det är inte alla dagar man frågar chefen om denne sommarjobbar :D.
Då fick jag det sagt.
Ego.

Jag funderar fram och tillbaka på om jag ska följa med Jenny en vecka till Turkiet i september.
Jag vill. Jag får. Jag behöver det.
Jessica-batterierna skulle behöva en riktig uppladdning.
Behöver sakna. Behöver längta. Behöver få distans.
Men hjärtat säger något helt annat. Mina barn. Hur ska jag kunna åka ifrån dem, speciellt de små?
Vilda klarar sig fint. Jag är redan dissad där. Hon är pappas flicka rakt igenom.
Men Elvis, mammas lilla Elvis. Han är mammas pojke han ♥

Ska jag ta någon med? Dem är ju ändå gratis.
Förlorar inte resan sitt syfte då?
Kommer det dåliga samvetet att släppa så mamman kan slappna av och komma hem som en ny människa?
Eller kommer jag gå med gråten i halsen hela veckan?

Jag vill. Innerligt. Hoppas att hjärnan och hjärtat kan komma fram till en bra lösning.

Nu ska jag snart krypa till koja och njuta av inte klockan ringer imorgon bitti.
Dock lär jag ju få gå upp innan tuppen i alla fall eftersom Elvis inbyggda ouppfostrade klocka ringer någon gång mellan 5-6 :/.

Puss och natti!

Bilduppdatering från semestern!


Finaste Emma, Lina, Wilmer och Rebecka!


Finaste Vilda


Midsommarmat!


Mina små bus och badtjejer i bubbelpoolen


Tokan ♥



Sista kvällen. Krabbfiske med de större barnen nere vid havet. Saknar ♥