Daniel slätade av grannkärringen
Känner att ett inlägg just nu inte kan bli annat än katastrof. Jag är trött. Matt. Irriterad. Less.
Och ja det är enbart arbetsrelaterat men det går ju självklart ut över mitt privata jag också.
Vart tog lojaliteten och moralen vägen? Är den på väg att utplånas?
Hursom, grannkärringar i all ära. Men högljudda sådana? Sicken jävla idiot.
Daniel kommer åkandes på vägen här ute i förrgår. Över farhindren, rundar kullen och parkerar ute på våran uppfart.
En minut senare så knackar det på dörren. Daniel öppnar ooch går ut och stänger om sig.
Grannkärringen! Och hon hörs högt och tydligt ändå in till vårat vardagsrum.
Hon tyckte att han körde för fort.
1) Det är farthinder utanför som gör att det inte går att köra för fort!
2) Hastighetsbegränsningen säger 30km/h.
3) Det går INTE att köra i 30 pga farthindren.
Summan blir alltså att kärringen ansåg att han körde för fort enligt hennes egna hastighetsbegränsningar.
Hon hyttar med ungen sin mot Daniel och frågar om han vet vad det är. Svar: -En Alien?
Nej men seriöst, gå hem till någon och ställa sig och vråla?
Vad är det för fel på att försöka diskutera med en människa först?
Jag menar, jag kan vråla om nån. Men i ett sådant där fall så vill man väl bara informera om att man själv PERSONLIGEN tycker att det gått för fort. Och bästa sättet att få fram sitt budskap kan väl knappast vara att skrika?
Ja hota med polis (?), gapa och skrik så blir det garanterat pannkaka av alltihop.
Alla som känner Daniel vet nog att skrik är det sista han lyssnar på. Och vet man inte det så blir man varse den dag man försöker. (Jag har försökt i 4 år)
Det slutade i alla fall med att Daniel knäckte henne, hon bad om ursäkt och gick hem till sig.
Slutet gott allting gott!
Idioter finns det alldeles för gott om har jäg märkt.
Hörs!
Nintendo DS Lite Pink
Sen fick jag med mig en bokmärksalbum, en häftapparat och inbjudningskort till hennes pyjamasparty.
Kanske låter märkligt med en häftapparat bla men hon älskar ju att klippa, klistra och göra en massa pyssel.
Men ju äldre dom blir ju dyrare blir det. Sen kan man ju kanske hålla plånboken kortare men vad sjutton. Ett DS är ju det enda hon önskat sig av oss. Så det blir en sån trots allt :)
Blöjtest, 50 års fest och ett underbart möte!
Nåja, jag tänkte att jag för en gång skull skulle prova en annan blöjsort.
Huggies blev det. Dom kostade 79 kr för 66st blöjor. Papmpers kostar 115 kr för 58st blöjor.
Skaplig skillnad. Det blir ju en del på ett år om man är lite ekonomisk medveten.
Jag brukar inte ens titta på prislappen och utan slänger bara ner det i vagnen. Men nu så mina vänner, Huggies is the shit.
Dom känns exakt likadana ch ser nästan precis likadan ut. Huggisarna är däremot något "tjockare" ungefär som Libero.
Men det behöver ju inte vara negativt.
Testet gick ut på 12 timmar sömn och där även ett bajskalas ingick. Vilda var lika torr och fin som vanligt i rumpen när vi vaknade.
Alltså, helt klart godkända och definitivt värt att prova! Dessutom är dom sötare än Pampers :).
I torsdags tog vi vårat pick och pack och åkte till Avesta för att överraska mina alldeles nyhemkomna föräldrar. Det vart ett mycket efterlängtat och känslosamt möte!
Mormor och morfar
Så i helgen har barnen tankat igen massor med kvalitétstid med sina morföräldrar.
En promenad till Erikslund bla. En fika på Brunolf Bagare och lite blomplockning på vägen hem. Samt inhandling inför den kommande grillkvällen. Premiär!
Provsittning av sittdelen och en liten klick vår i vardagsrummet
En blå tjej
Och en tjuvkik på en av Lovas födelsedagspresenter.
PUMA mina vänner och dom kostade 499kr!!!! (väsentligt va, ni kunde inte heller se vad det var för märke lixom)
Och tillslut en helt underbar film!
Tack och hej! Puss!
Lovatankning
Ja ni läste rätt, jag lämnade Vildis hemma med sin pappa. Jag hann ändra mig och ångra mig en miljard gånger innan jag tillslut vågade mig iväg ensam. Jag kände delvis att jag och min äldsta dotter behövde tanka kvalitetstid, bara hon och jag. Nu var vi ju inte helt ensamma, men jag fick möjligheten att ägna henne all min uppmärksamhet. Det var nog uppskattat av både mor och dotter.
Sen fick pappa Daniel klara av sin föräldrarroll helt på egen hand och det gick som väntat GALANT!
När jag kom till Avesta åkte jag direkt till badhuset och mötte upp Frida. Sen kom förstås den bästa av dom alla, Lova. Först hade Gabriel simskola sen var det dags för Lova.
Efteråt fick dom åka en del kana sen bar det va till Brunnbäck. Och till ungarnas förtjusning, pizza för hela slanten!
Framåt kvällen när det blev läggdags så rundade jag och Frida av kvällen med varsitt glas vin intill värmen av deras nya kamin :). Och en heeel del tjejsnack :). Tack för en fantastisk trevlig kväll!
Sen kröp jag ner brevid Lova och sov tätt, tätt hela natten. Underbart!
Upp, frukost och iväg till skolan. Sen jobb och arbetsintervjuer hela dagen lång. Gick som på räls.
Hem och tanka i mig Vilda-gos resten av kvällen. Nu sover sessan sött med den sedvanliga snutten över hela ansiktet. Själv tänkte jag bänka mig med gårdagens missade Desperate Housewives.
För övrigt och till Lovas STORA lycka (våran oxå säklart) så sitter mina föräldrar nu på planet som ska anlända Arlanda ikväll kl 22. Halleluja!
Puss och hej!
Bebisar
Föddes lördagen den 2 okt 1982, kl 04.39 på Avesta BB
Vikt: 3380g längd: 50 cm
Ingrid Lova Maria Westberg
Föddes måndagen den 12 maj 2003, kl 21.26 på Falu BB
Vikt: 3315g längd: 47cm
Lilo Vilda Maria Bengtsson
Föddes måndagen den 28 december 2009, kl 09.18 på Västerås BB
Vikt: 3920g längd: 51cm
Ålder 1 månad, jämförelse
Jag; Vikt: 4180g längd: 54 cm
Lova; Vikt: 4010g längd: 52 cm
Vilda; Vikt: 4090glängd: 54cm
Ålder 3 månader, jämförelse
Jag; Vikt: 6050g längd: 59 cm
Lova; Vikt: 5150g längd: 58cm
Vilda; Vikt: 6330 längd: 60,5 cm
Jag ska försöka leta reda på Dannes uppgifter oxå. Det är ju så kul att jämföra familjen emellan :).
Jag ska även gräva fram lite bilder på Danne tänkte jag :).
Antar att ni precis som jag kan se hur kopiöst lika Lova och Vilda är.. Framförallt på första bilden när Lova har tutten i mun :). Hur mycket hår hade inte jag då när jag föddes haha. Och dom generna har jag åtminstone lycktas föra vidare hyffsat bra :).
Lite framstegs updatering då. Lilla Vilda börjar bli stor tjej ;-P.
Håller i flaskan alldeles själv
Kan sitta korta stunder utan stöd
Håller upp huvudet utan att "tappa" det längre. Vänder sig inte helt men ett halvt varv :)
Greppar saker och smakar dom om än något taffligt men det går :)
Lite tidigt ännu men vi har testkört den i alla fall. Ful är den dock men det kvittar väl :)
Mja fullt så stadig är jag inte riktigt ännu men roligt var det :)
Och nu anser vi att hon är så pass gammal att det är ok att dela säng med sin älskade :D
Jag har något på näsan, mamma!
Nej nu får det vara nog för idag och säkert för resten av veckan.
Imorgon ska jag till Frida och sova löver där. På onsdag ska jag och lillchefen ha en massa anställningsintervjuer så veckan känns full så långt.
Puss
Underbart
Ja jag har svårt för bloggar med rosaskimrande kärleksförklaringar. Framförallt där man vet att hälften bara är en fasad man visar upp utåt.
Men jag tänker skriva några rader. Om en man, till en man, min man (läs pojke).
Vi har knappast en falsk fasad. Här skymmer vi ingenting. Jag tror allt och alla har en helt sanningsenlig insyn i vårat förhållande. Vi kanske inte är som alla andra. Han är inte som alla andra. Men jag har lärt mig att anpassa mig efter hans originalitet. Och jag lär än idag.
Jag har blivit förbannat dålig på att visa honom min uppskattning. Jag bara tjatar och gnäller om vartannat. Jag dumförklarar honom också. Och ja han är inte den vassaste kniven i lådan många gånger men vem är jag att döma ut honom för det. Han står ut med mig, varje dag. Vem fan skulle orka det liksom?
Jag är en arbetsnarkoman. Det sliter på "oss", det tär på vårat förhållande.
Men jag kan inte förmå mig att lägga mitt arbete helt åt sidan. Jag hoppas att vi kan finna en balans.
Jag hoppas att han ändå kan se att min första prioritet är familjen. Mina barn och honom själv.
Jag önskar att när han läser det här så kanske han tänker efter. Innan han hinner tänka att jag är en tönt som skriver om just det här, kärlek.
Vem fan trodde att det skulle vara enkelt? Att dela sitt liv med någon annan. Att inte bara tillgodose sina egna behov utan även någon annans?
Inga kan gnäbba som vi. Andra kan tom uppleva det som att vi bråkar. Medans vi kan titta på varandra i efterhand och fnittra till när det påpekas -Vadå bråkat? -Vi diskuterade ju bara!
Och inga kan vara så oense om saker och tycka så jävla olika som vi.
Det är helt jävla otroligt hur olika vi är men ändå verkar det som att vi synkar när man minst anar det.
Sen har jag lovat mig själv att börja tänka mig för. Ingen kan väl häva ur sig som jag.
Så fula saker som jag kan säga har säkerligen inte ens majoriteten svenskar i sitt ordförråd.
Så mycket kärlek jag ser varje gång du ser på din dotter. Den lilla skapelsen, miraklet som vi skapat tillsammans. Älskat, pippat, fjässat, luggit, knullat kalla det vad ni vill. För tro det eller ej så var det just kärlek som gjorde att hon blev till.
Nu har vi träffats i över 4 år. Snart är vi inne på mitt personliga rekord.
Jag brukar lessna. Flyga iväg och inte finna en väg tillbaka.
Jag vet att jag nämnde till min bästa vän häromdagen att jag inte visste om jag älskade. Om jag bara fann mig i det?
Det var en stund av sinnesförvirring. Jag älskar. Och jävlar ja vad jag älskar.
Jag kan knappt leva med dig. Men aldrig vill jag ställas inför det faktum att behöva leva utan dig.
Tvivlar du? Undrar du? Önskar du? Älskar du?
Om jag kunde få ner det på papper med lite musik till så skulle det nog låta ungefär så här!
Ps. My, om jag någon gång får bli fru, kan du fjäska för din gamla musiklärare så att det kanske kan få låta precis så här? :).Ds
Nej natti folks! Älska mer!
Det där med långa texter
Men jag finner varken ork eller lust.
Så sinom tid mina vänner.
Däremot så har jag en del text att leverera, ni vet såna där inlägg med en jävla massa text som man ändå inte orkar läsa. I alla fall inte jag! Men det är bra då vet jag att det bara är en minoritet som läser mitt dravel från början till slut :).
Jag tror mig inte vara en dömande person. Däremot så är första intrycket hos mig MYCKET viktig då jag kommit på mig själv ha väldigt svårt att ändra mig. Det är som att det första intrycket säger så himla mycket om en person.
Att tänka på hur man framställer sig själv och vad man ger folk för intryck är nog något man inte tänker på så ofta när det kommer till en själv.
Och majoriteten, framförallt brudar är så jävla kaxiga och säger lättvindigt: -Vadå, jag bryr mig inte, folk för tycka vad dom vill.
Jo hej du, kyss mig Klas Göran för det stämmer ju. Eh NOT!
Bryr du dig inte så dyker inte den där försvarande meningen upp heller.
Jag kan vara ett klassisk exempel på hur man inte bryr sig. Jag kan åka till affären i mjukisar, slip in skor från tidigt 2000-tal, osminkad och inte kammat håret den senaste veckan. Jag luktar säkerligen svett ibland oxå när jag inte orkat duscha innan.
Men vissa gånger som när jag ska på iväg på möten och skit. Då kammar jag mig, t.o.m duschar och klistrar på mig fransar. Jaha, och för vem då? Mina kollegor eller? Gud?
Nog är man konstig ibland. Och nog fasen bryr man sig, ibland.
Och det där med att framställa sig själv, i bloggen tex.
Vilket jävla skämt det är egentligen!
Varför bloggar man egentligen?
För att ge sken av sitt oerhört lyckliga liv som är ren lögn i majoriteten av fallen?
Det är ju rent av skrattretande att läsa vissa bloggar när man vet att bakom fasaden är det en helt annan färg på molnen.
Eller bloggar man för att skryta om sina så himla snälla barn?
Jag vet jag trampar nog runt i det träsket ibland jag med.
Men vaddå snälla?
Är barnen dumma för att dom inte sover i sina egna sängar?
För att dom skriker mer än andra?
För att dom vaknar 5 gånger/natt?
Är dom dumma för att dom helst är i mammas famn 24 timmar om dygnet?
Är ett barn dumt för att det har vad man i folkmun kallar kolik?
Eller vad menas med ett snällt barn?
Nog om det, mer då?
Jo eller så bloggar man prislappar. Alltså i alla välmening, blogga gärna om fynd, bra kap osv.
Men att blogga om att man har köpt en jacka till sina 5 månaders bebis för 600 spänn är knappast imponerande. Ett behov av bekräftelse? Tror man att man är cool, en bättre morsa för att man flashar med dyra märkesgrejer?
Missförstå mig rätt. Jag har varit en sån där märkesfreak när Lova var liten. Och visst händer det någon gång ibland nu med. Med vad är det att skryta om, i alla fall när ungen är så liten att det inte är värt investeringen?
För det är ju det folk gör. Jag skiter fullkommligt i om dina ungars grejer kostar multum.
Och inte bara priser utan märken. Ta tex Polarn o pyret, dom har haft typ 2-3 plagg i sin kollektion de senaste åren som jag ens skulle kunna fundera på att köpa.
-Åh jag köpte en Po.P overall. So? Vem fan bryr sig vad det är för märke? Det är väl hur den ser ut som räknas? Eller?
Det kvittar om du köpt skiten på Uff eller på Mexx!!!
Men jag kanske blir imponerad om du gjort ett bra köp, ett kap. Men bara kanske!
Och sist men inte minst, det där med genus, jämställdhet eller vad fan det nu kallas?
Unisex i alla ära, men måste folk köpa kläder på killavdelningen till sina flickor och vice versa?
Så vitt jag vet så föddes jag med en fitta och klär mig därefter.
Jag förstår inte. Inte fan går jag runt på herravdelningen och letar kläder till mig själv?
Låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar.
Jag är mamma åt två flickor. Inte pojkar och inte något däremellan. Och så länge jag bestämmer vad som inhandlas och vad man ska ha på sig så ska det vara kläder inköpta på avelningen med tjejkläder.
Tycker ni ine det är pinsamt när folk kollar ner i vagnen och säger: -Men vilken söt pojke!
Och där i ligger eran välskapta lilla prinsessa.
Den dagen mina flickor blir så pass gamla att dom funnit sin indentiet och kan välja själva så får jag väl leva med om den ena blir punkare och den andra goth.
Fine, men fram tills dess kan jag inte låta dom få vara flickor då?
Jag förstår inte den här hysterin. Jag är helt bortkommen. Flickor har väl varit flickor och pojkar har väl varit pojkar i alla tider? Varför ändra på det nu?
Och skulle du seriöst låter din lilla pojke gå till dagis i en rosa Hello Kitty-kjol så skulle jag jag fundera på om det inte var nå allvarligt fel, på dig.
Och jag struntar i hur fiiiiin han tycker att den är, det är helt oväsenligt i mina ögon.
Och javisst har butikerna, klädskaparna sitt strå i det hela. Men nu är det så. En tjejavdelning, en pojkavdelning. Deal with it!
Och jag menar inte att det måste vara rosa på allting små flickor har på sig. Men måste man vara extrem åt det andra hållet för det? Som sagt unisex i alla ära men låt det stanna där!
Jag trodde vi skulle arbeta för jämställdhet som innebar typ lika lön, lika värde osv. Inte att vi skulle byta kön med varandra? Nej låt din snorre för vara i underkläder skapta för just det och lämna mina string ifred!
God natt!
Fortsättning följer...
Jag har jobbat 8-16, rensat förrådet, fixat gården, köpt nya utemöbler, rensat och skurat den inglasade verandan osv osv.
Uppdatering med bilder från helgen och veckan kommer alltså, inom kort!
Jag ska självklart uppdatera er med bilder på Vildas alla framsteg, stora lilla tjejen!
Nej nu ska jag inhandla en domän sen ska jag slå mig ner för första gången idag, Andra Avenyn!!!
Puss
Påsk, Svanå, Poker, Kalas och BVC
I freags fick jag besök av en gammal vän, Fredrik. Jag tror att vi kom fram till att det var 6 år sen sist (!). Och han hade med sig sina barn, vilka underbara ena. Och Gabriel, fina fina Gabriel. Äntligen fick jag träffa dig igen! Trevligt var det hursom, en repris nån gång kanske?!
På kvällen bar det iaf av till Svanå, Marcus var oxå med på ett hörn. Mat åt vi och fulla blev dom :) Vi fick äran att sova i det "nya" gästrummet! Så fiiiiint, tack vara Arga Snickarn ;-). Vi blev så impade att vi tog med oss överblivet material och fixade vårat sovrum hemma :D.
I lördags så var jag och Vilda hemma själva medans Danne var på fest, Annika fyllde år. Hönsmamman Jessica är inte redo att ha barnvakt tills in skatt ännu så hon fick stanna hemma!
Vilda somnade 18.30 så min myyyyyyskväll fick bestå av mitt eget sällskap. Vi var bjudna över till Patraskens på kvällen, men Svanå betyder alltid minimalt med sömn så jag var helt slut.
I Söndags kom My och Magnus över (Marcus sov här hela helgen). En del poker och lite snack. Och fulla blev dom :)
I måndags hämtade jag hem Lova och sen hade vi födelsedagskalas för Daniel och Magnus så släkten kom hit. Alltid lika trevligt!
Kusin Anna blev kvar i vanlig ordning ;-). Även Elvira anlände och ska stanna veckan ut så hennes mamma ska på utbildning.
Igår var vi på BVC. Våran tjockis väger nu hela 6330g och är 60 cm lång! Helt perfekt kurva enligt BVC sköterskan och inte alls tjock (?) *fniss*. Sen fick hon ta spruta, en i varje lår. Och det var inte ett dugg skönt tyckte hon!!! Men hon har klarat sig utan ev efterföljande feber än så länge *puh*.
På kvällen kom Annika, Martin och Tove hit på lite scones och kaffe. Tove är bedårande söt måste jag säga, det var ett bra tag sen jag såg henne nu. Jag glömde dock att föreviga detta på bild så jag bjuder på en till Vildis (ovanligt)
Nej nu träna! BRÄNNA FLÄÄÄÄÄSK!
Puss