.
Jag är inte perfekt. Jag har emellertid fler sämre sidor än bra. Men jag försöker även om du inte märker det.
Säkerligen mot mina vänner också. Jag är nog inte en sån bra vän som jag försöker och vill vara.
Även där ljuger jag nog för mig själv många gånger. Men jag vill och den goda tanken finns där, även om det i praktiken inte blir så bra alla gånger.
Jag vill gärna hjälpa till, finnas där och vara en fin vän. Ibland tror jag att det fungerar. Ibland.
Jag kanske framstår som en stor egoist. Som att jag tror och vet allt jämt. Jag vet att det är så.
Men jag menar det inte så. Jag tänker inte så. Men det blir så fel. Jag har aldrig tyckt att jag ser bättre ut än någon annan.
Speciellt inte än någon av mina vänner. Jag har aldrig trott att jag är bättre än någon heller. Även om det verkar så.
För jag är inte det.
Jag är omgiven av fantastiska vänner. Alla är dom olika men jag älskar deras olikheter.
Och jag älskar dig för att du är du. Jag bara önskar att jag vore lika bra som dig, dig eller just du.

Jag har i flera veckor planerat att skriva om lyckan. Den familjära lyckan. Att vårat förhållande fått sig en riktig skjuts.
Under vinterhalvåret har vi haft fler svackor än vanligt.
Mer eller mindre, fram och tillbaka.
Men nu senaste månaderna har jag skuttat runt på små rosa moln och njutit varje sekund.
Tankar som handlat om att kanske ge upp det vi har. Kasta in handduken. Att lämna vårat bakom mig och börja om på nytt.
Dessa tankar är totalt bortflugna.
Att ens föreställa sig ett liv utan dig är för mig totalt omöjlig för mig. Du är en fantastisk människa och lyser upp min dag och förgyller min tillvaro. Och jag har känt mig så otroligt älskad. Du har inte kunnat låta mig vara en sekund.
Jag kan se i dina ögon hur mycket du älskar mig.

Jag älskar dig för att vi är så lika men ändå så olika.
Jag älskar dig även fast du ofta påpekar dom dåliga sakerna och inte dom bra.
För jag vet vad du tycker. Jag skulle bara vilja höra det ibland.
Jag älskar dig även fast du ibland säger saker du inte menar. Det gör vi alla ibland.
Jag älskar dig för att du är precis som du är. För att du är du.

Om den dagen kommer då du kanske inte vill leva med mig längre så kommer jag att förstå det.
Det kommer att vara den värsta dagen i mitt liv. Men jag skulle inte klandra dig. Bara mig själv.

Du är och kommer alltid på ett eller annat sätt att vara en del av mig.
Att somna brevid dig varje kväll är det bästa jag vet.

Vi kanske står inför något stort just nu. Och jag är säker på att vi kommer att klara det galant.