Viljan att dö
PUBLICERAT: 2014-11-20 TID: 18:55:10
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Imorse kom herr Ågren och hälsade på.
Han trängde sig in och slog mig i huvudet stenhårt med sin stora jävla hammare.
Jag vaknade av ett telefonsamtal.
Dagis.
Vilda.
Jag var i Enköping.
Pappa hämtar henne.
Det är lugnt, det löser sig.
Det hjälpte inte.
Det var redan försent.
Minsta lilla motgång och katastrofen är ett faktum.
Ibland kan jag stå emot.
Jag kan sparka ut herr Ågren och släppa det för en stund.
Inte idag.
Kanske berodde det på gårdagens tömning av huvudet.
Kanske var det bara dags.
Hur möter man någon med i ångest?
I en ångestattack.
När peaken är som högst och paniken är ett faktum?
Mitt råd är att inte försöka förminska.
Inte släta över eller låtsas som att ångesten inte finns där.
Låt det blöda!
Tyck inte att den är barnslig.
För den håller på att bryta ner den som drabbas av det, totalt.
Oavsett vad det beror på.
Mantra. Tala lugnt.
Berätta att det är ok.
Låt personen ta all sin ångest och lägga den på bordet som ett stort öppet sår.
Tala om varför det gör ont.
Säg att det kommer att gå över.
Andas. Håll ut. Det går över.
Lyssna, älta och bara var.
Jag vet att det kommer att gå över.
Jag vet att det kommer att bli bra.
Men jag behöver höra det.
Om och om igen.
För jag är inte kababel att tänka det själv.
När ångest väl lyckats fånga en så pekar det ingen roll hur stark man är.
Man är sin egna mentala slav.
När attacken är som värst så hör man ingenting utom sitt eget huvud.
När det blåser förödande orkaner i skallen så tystnar världen runt omkring.
I attacken hör man ingenting.
Men man känner.
Värmen, närheten och beröringen.
Stryk på kinden, krama om, håll i handen.
Öppna famnen och håll om.
Krama.
Det är nästan det enda som kan lugna.
Finns där, bara finns till.
-Se mig för jag håller på att gå sönder!
Nu sitter jag här i efterdyningarna.
Jag har haft kraftig dödsångest hela dagen.
Tårarna har runnit varenda vaken sekund.
Jag har inte kunnat tänka på någonting annat än viljan att dö.
Så jag slipper kämpa.
Så jag får ge upp. Få ro.
Men jag vet att det går över.
Jag analyserar min ångest redan från första känningen.
Jag är i den samtidigt som att jag är brevid.
Jag vill inte dö.
Det är min ångest som vill ta död på mig.
Inte jag!
Och sluta skäms för i helvete!
Det är ok!
Det är ok att låta det göra så där fruktansvärt jävla ont.
Låt själen gå i bitar.
Det går att laga. Så småningom.
Bit för bit.
Nu ska jag ta mina barn, läsa saga om somna tätt intill.
För imorgon är en ny dag och då är inte herr Ågren välkommen.
God natt världen ❤️
Kommentarer
- Johan Berglund.
Orden.... Direkt från hjärtat.. Så jävla ärlig du är när du skriver. Det diggar jag. Fet jävla kämparglöd du har och svingrymt att vågar vara dej själv jämt. Många som ser upp till dej.
- Mats Olsson
Jessica, jag beundrar dig! Du kan i skrift uttrycka så många känslor, och du skriver så vackert om mycket.
Trackback
