Idag fyller min fina svägerska hela 23 år!
Världens bästa svägerska dessutom.
Världens underbaraste 'faster'!

♥My♥

Både jag och mina barn är så glada att vi har dig. Du underbara ♥

Jag, Anna, vagndragaren, Amanda och Världens absolut bästa Lina var ner och svängde våra lurviga på Vås City idag. 
Vi skulle leta efter en present till My. Jag skulle även titta efter present till Lina som fyller snart.
Men så dök hon ju upp så där i sista minuten och ville med ner så det sket sig.
Men så hitta ju min lilla Lina en klocka som hon ville ha, så då fick hon väl den då :).

Nåväl, i väntan på att My skulle komma hem så gick vi och fikade. Inte mig emot :).
Tillslut gick vi hem till My och Magnus, men ingen hemma. Magnus kom efter en stund så vi följde med upp och väntade. Tick, tack, tick, tack... ingen My!!!!!!!!!!!!
Vi lämnade presenten och åkte hem helt enkelt.
Men jag tror att hon blev glad ändå, tanken räknas väl också? :)

Nej, lite tantsnusk i sängen nu då!
Pöss!

Det slår mig i tid och otid att vi faktiskt ska bli 5 i familjen snart.
Snart kommer det att anlända ett till mirakel som med sin blotta närvaro ska förgylla våran tillvaro.

Tanken tog mig precis snart 8 år tillbaka i tiden. Då jag väntade min första dotter.
Minnet av läkarteamet som direkt efter förlossningen kom och körde henne i kuvös ner till Neonatalavd.
Jag kände mig snuvad på allt det där myset i början; Bebisen på bröstet, letande efter bröstet, ta på dom små fingrarna och räkna alla tårna.

Men vad gjorde väl det, just då. Jag hade ju blivit MAMMA. En känslostorm så stark att inget var stadigt nog.
R rullade ner mig i rullstolen ca 2 timmar efter nedkomst, ner till Neo-avd.
När jag kom rullandes in där så var det en sköterska som sa- Här kommer mamma Hedlund.
Jag vände mig om och undra för en sekund om min mamma också var där?
Nej, det var ju jag, Jag hade blivit mamma!
Jag reste mig försiktigt upp och tittade ner i de små sängarna, alla sängar hade sänghimlar.
Och jag visste direkt vilken bebis som var min.

Hon var helt perfekt. Massor med svart hår. Stora runda kinder. Så liten. Så vacker.
Min lilla Lova ♥

Som förstagångsföderska så består mycket av tiden av att längta. Längta efter första leendet, längta efter första tanden, första smakportionen, första stegen osv.
Man längtar så mycket och så vips är ungen 7 år och har precis börjat första klass.
Var tog tiden vägen? Vad hände?

När Vilda kom var känslan en annan. Att föda barn en andra gång var på sätt och vis mycket större. Mycket mäktigare. Även om första gången, var storslaget i sig. Med en magi bestående av så mycket nytt, så mycket ovetande.
Men nu visste man ju lite vad man hade att vänta sig. Och jag gav mig själv möjligheten att insupa alla detaljer på ett helt annat plan än tidigare.
Och även denna gång såg en perfekt liten varelse dagen ljus. Så rund, Så go. Så underbart söt.
Och även fast längtan efter nya framsteg är betydligt mindre så sitter jag här nu och inser att hon faktiskt fyller 1 år om knappa 2 månader.
Våran vilda Vilda ♥

En mycket god vän till mig har avslöjat ännu en hemlighet. Att tredje gången, tredje förlossningen var om möjligt ännu mer kraftfull än de två tidigare hon varit med om.
Hon säger att första gången tror man att man vet.
Andra gången börjar man ha koll på läget.
Och tredje gången kan man det där.
Och det känns faktiskt lite så. Jag är så laddad. Så förväntansfull.
Jag längtar efter att föda barn. Föda alltså, inte bara det där efteråt.
Och får mamman välja blir det en liten Malva eller en liten Walter (!)
Men oavsett, lilla snoris, du är så välkommen. Redan så älskad ♥



Nä nu såsa, imorgon bitti ska vi på 10 månaders kontroll på Bvc!

Då vet ni som brukar bjuda in er på mat vad som gäller och kan välja val av dag efter vilken mat :).

Måndag:
Hawaiigryta med pasta

Tisdag:
Kalops i lergryta med potatis



Onsdag:
Berits pastagratäng med kryddbearnaise och bacon

*ingen bild*

Torsdag:
Kycklinggryta med fransk senap



Och fredagen planeras inte ännu dårå...fantasin räcker inte till :)

Alla recepten är snodda från www.Matklubben.se

Puss!

Fredagsdepp och graviditetshormoner i en härlig kompott. Säkerligen inte värt att läsa. Så sluta här.

Tänk om det fanns en graviditetshormon för väntande män också. En hormon som gjorde att det förstod vad en havande kvinna går igenom. Att deppighet, tjurighet och ledsamhet är något man inte alltid kan styra över.
Och jag som dessutom är en känslomänniska gravid eller inte reagerar om ännu starkare när hela kroppen spritter av hormoner.

Om man som Man, pojke, kille kunde förstå en känsla. Att just en specifik känsla kanske inte alltid går att
förklara eller göra något åt.

Jag som vanligtvis varken är svartsjuk, bitter eller långsint, helt enkelt inte kan släppa.
Släppa den där känslan.

Jag vill inte känna och jag vill inte få anledning att om och om igen känna.

Istället för att döma och tycka att jag löjlig. Kan man inte bara försöka förstå.
Att den där känslan gör mig obekväm, oförstående och ibland även ledsen.

Men du vill inte förstå. Inte heller acceptera.
Bara låta det vara. För att istället övertyga mig och invagga mig i den trygghet jag behöver.
Som jag förtjänar.
Motarbeta och avfärda inte. Led mig istället in på en ny väg.
En annan väg. En trygg väg.
Där känslan kanske kan anta ny form, ändra skepnad.
Till något som inte får mig att känna. Helst inte alls.

Istället för att undanhålla en sanning. Skapa den inte från början.
Bara låta det vara?
Tills jag fått ordning och fason på känslan, av den trygghet jag vill bli erbjuden.

Jag tror inte du kan förstå vad den gör mig. Vad den gör mig just nu.
Bara så där, helt plötsligt skapas flera och flera tillfällen för känslan att dyka upp.

Snälla låt mig slippa. Jag förtjänar den inte.

En liggdel till vagnen

Sittdyna till sittdelen (skippar fällen jag)

Skötväska med plats för 2 kids :)

Takhängd Vagga då spjälisen inte längre får plats i sovrummet (eller alt babykorg på hjul)

Och lite mer nyfödd-bebis-kläder.
Möjligtvis adaptrar så vi kan sätta fast bilbarnstolen på vagnen.
Sen räcker det, tror jag?
Eller??

Idag är dagen vi inte väntat på!

Men först till det mer positiva.
I fredags hade vi tacokväll med bästa Lundgren och Wilmer. Även Marcus vart med på ett hörn.
Sen kom bästa Jenny och fina Fridolf hit och överraskade oss. Eller nästan i alla fall.
De skulle komma på lördagen men dök upp redan på fredagskvällen.
De stannade i alla fall hela helgen. Lika underbart som alltid.

På lördagen fick vi dessutom fin besök av Lundgren (igen) med Persson-Sommar-Löfgren eller vad hon nu heter som följeslagare. Och Wille och Jamie åf cårs. Vilka härlig ungar!
Ja Wilmer han är ju liksom min tredje bebis (eller snart fjärde). Men Jamie det var också en riktig godbit!

Nåväl, godisaffären och ett Ica senare så bjöd Jenny på bakad potatis och hemgjord kasslerröra.
Gissa om både vi och ungarna åt så vi nästan storknade :).
Karlfritt dessutom!
Vi passade på att se film på våran vuxentid, Skottår. Ganska skojig film faktiskt!

Igår kom mina föräldrar hit. De sov givetvis över. Så vi passade på att ha lite söndagsmyyyyyys :).
Nu till det mer negativa. Idag skjutsade vi ner mina kära föräldrar och mina barns morföräldrar till tåget.
Dom ska nämligen gå i ide nu och återkommer i mars nästa år (!!!!).
Idet består av mitt smultronställe, deras hem. I Thailand.
Men vi hoppas att detta är det sista året. Att de får huset sålt och kommer hem till Sverige. Avesta mer bestämt.
Det skulle kännas underbart. Att Lova dessutom får en del av mig lite närmare när hon är hos sin far i veckorna.

Även fast jag skulle sakna huset, byn, människorna som man lärt känna där på andra sidan jorden.

När vi hade släppt av dom så satt Lova så där bortvänd i bilen, och grät. Min skrutta!
Men som plåster på såren så åkte vi till mitt jobb och ritade teckningar. Lova älskar att rita där för att hon kan leka med kopieringsmaskinen :).
Så en jättefin teckning till mormor och morfar blev det. Den ska vi lägga på lådan!
Så får vi hoppas att tiden går fort så dom kommer hem snart!!!

Efter det så åkte vi i alla fall till Maxi och sen hem och gjorde pannkakor.
I säng med Vilda sen passade vi på och ha lite kvalitétstid med varandra. Spelade tv-spel och badade tillsammans. Min underbara jänta ♥

Nu sover båda sessorna och jag lär snart hoppas i säng.
Jag ska nämligen upp runt 6 imorgon bitti för att köra Lova till skolan!


Busar med mommo och moffa


Lova och Fridolf, storsovarna!



L och V


Lilla tandsingen!

Nää, natti natti!

Jaha då var man ett år äldre. Fy för det, men dagen till ära var mycket trevlig!

Den började med frukost på sängen. Men sång och tända ljus. Min fina familj ♥! Lova och Elvira gav mig jättefina teckningar även lilla Vilda hade gjort en vacker teckning!
Sen gick det i ett tills jag fick packa lilla väskan, hämta My och Malin för att sedan åka till Ramnäs.
SPA a la Lina. Suverän kväll. Så fint, Så mysigt. Så trevligt!
Jävlar Lundgren, det gjorde du bra!

I söndags kom delar av den glada släkten hit på paj och kaffe. Alltid lika trevligt att ses.
Sen bar det av till Sala för att lämna båda(!) flickorna. De sov hemma hos mormor och morfar.
Vildas första gång dessutom. Hon har inte sovit borta utan oss förut. Men ja, självklart gick det ju jätttebra.
Två nätter var det sagt. Men jag har blivit alldeles för klemig. Så i måndags åkte jag dit ett par timmar för att kunna hålla mitt löfte. Så efter att fått tankat lite närhet så bar det av till bästa Frida.
God mat, massa tjejsnack och en övernattning blev det.

Hämtade min snutta igår och tog med henne hem :).

På fredag kommer Lova hem och stannar ända tills på tisdag.
Mommo och moffa åker nämligen till Thailand på måndag för övervintring. JAG HATAR DET numera!
Men dom blir inte borta lika länge den här gången som de brukar. Halleluja!
Och huset är till salu!! Se det HÄR!

Nää, puss och natti!