Vasen. Del 2.
PUBLICERAT: 2015-07-31 TID:< 01:05:17 UNDER:
» 0 Kommentarer
Jag plockade varsamt ihop mina saker.
Nästan som när man flyttade hemifrån.
Fylld med vemod upp till tänderna och med skakiga händer.
I hallen bland mina saker stod oväntat men ändå inte, en vas.
Likadan vas som jag för nästan 2 år sedan gav bort.
Jag såg vare sig fascinationen eller någon form av skönhet i den.
Men idag när jag åkte hem med en likadan så är det den värdefullaste av dom alla.
Både till utseende och historia.
Men även om jag försöker att se med bara ögonen.
Utan att titta med hjärtat.
Så är den slående vacker.
Vasen som för två år sedan kanske var det som startade mitt häftigaste äventyr någonsin.
Även om vägen hit har slagit rekord på richerskalan så har jag lärt mig mer än jag kanske egentligen ens skulle vilja veta om mig själv.
Jag har lärt mig att se världen med helt andra ögon.
I regnbågens alla färger.
Även all smärta och all förtvivlan har lärt mig allt jag behöver veta.
Jag fann någon som drömde precis som jag.
Som hörde orden jag aldrig sa.
Som förstod när jag inte kunde förklara.
Jag fann någon som bromsade när jag gasade.
Som tänkte när jag glömde bort att göra det och som rättade mig när jag hade fel.
När jag tillslut inte hade någon mur kvar fick jag lära mig att man kan skapa sina egna sorger.
Jag har lärt mig att styra mina insikter i trängda hörn.
Ordet tystnad har fått en ny innebörd och bristen att inte kunna ljuga har gett sanningen en omgång.
Aldrig har något gjort mig så ledsen.
Aldrig har något påverkat mig så negativt.
Jag har visat mig själv egenskaper jag trodde att jag hade lärt mig att hantera.
Ond.
Jag besatt återigen förmågan att vara ond.
Så där ond som en 6-åring kan bli när den varit dum och blir utan lördagsgodis.
Men jag ångrar inte en sekund.
Nästan i alla fall.
Stämplarna i passet.
Porslinet som förgyller mitt hem.
Orden jag aldrig brytt mig om att lära mig.
Musiken. All musik.
Kan aldrig höras ordentligt utan att höra den genom rätt öron.
Det sägs att man kan finna en själsfrände i vem som helst.
I sin mormor. I sin dotter. I sin vän.
Det behöver nödvändigtvis inte vara i sin partner.
Vissa av oss har lyckan att finna den i den man vill leva med resten av sitt liv.
Vissa finner den i någon dom aldrig träffat förrän nu.
Att finna det i en vän av motsatt kön.
Är inte så problemfritt som man kan tro.
Svartsjukedraman avlöser varandra.
Det brister i orken att förklara.
Avsaknaden av insikt skapar förutfattade meningar.
Förutfattade meningar skapar ännu mera fördomar.
Fördomar är allt för ofta något även det starkaste vapnet inte rår på.
Inte så konstigt att det inte är bara min värld som är skev.
Vasen står nu i mitt fönster.
Inte Den vasen.
Men en likadan.
Den är trasig men limmad.
Precis som jag.
I min vas ligger det ingen historia skriven på papper.
Men den är fylld till bredden.
Med fantastisk kärlek och massor massor med underbara minnen.
Den symboliserar allt jag är idag.
Även om jag bara är en skugga av den jag en gång var.
Så står den där och låter mig le varenda gång jag går förbi.
Att det blåst orkanvindar och att blixten slagit ner fler gånger än jag mäktar med att räkna till.
Hamnar helt i skymundan.
För jag lärde mig främst av allt att uppskatta mig själv.
Jag lärde mig att se mig själv ur andra synvinklar.
Jag lärde mig att älska mig själv trots att jag tappade mig själv längs vägen.
Trots att jag avbrutits av cancer och ångest.
Ångest värre än jag någonsin ens kan förklara.
Jag fann inte någon som stillade min oro.
Jag fann inte någon som fick mitt huvud att tystna.
Jag fann någon som lärde mig att jag är kapten över min egen båt.
Däremot tog det oss för lång tid att ta oss hit.
Vägen har varit alldeles för krokig och grunden hann aldrig torka.
Gamla meriter och psykisk ohälsa har satt djupa spår och vissa ärr är fortfarande för djupa för att ha hunnit läka.
Ibland kan man inte läka ihop.
Men det är inte hej då.
Det är ett vi ses igen.
Idag är dagen då jag fick en vas.
En vas av han som en gång fick en av mig.
Inte samma men lika.
Idag är dagen jag tog min vas och åkte hem.
Trots att jag är mer älskad nu än någonsin ❤
