I mina drömmar är jag en superhjälte
PUBLICERAT: 2015-04-26 TID:< 20:10:48 UNDER: Änglar finns dom?
» 1 Kommentarer
Jag har så många drömmar.
Drömmar och visioner.
Platser, projekt, människor och äventyr.
Vilka ska jag greppa tag i?
Vilka drömmar ska jag syna, titta närmare på och förverkliga?
Var vill jag resa och med vem?
Vad ska jag arbeta med?
Vad ska jag satsa på?
Hur förändrar jag min vardag?
Hur ska jag bära mig åt för att vakna med iver?
Livslust och med känslan att ta tag i dagen?
Ringa dom där samtalen jag har på måste-listan.
Hur vaknar jag glad över att jag ändå fick en andra chans?
En andra chans att leva och göra val som kommer att göra mitt liv till det bättre.
Hur skakar jag av mig gamla vanor?
Hur finner jag nya vägar?
Hur hittar jag tillbaka till att se livet enbart ur mitt eget perspektiv?
Hur finner jag lyckan i mig själv och inte genom någon annan?
Kommer jag att sluta slå på mig själv?
Kommer jag en dag att kunna se på mig själv i spegeln utan avsky?
Utan avsmak och utan sorg?
Jag vill så mycket.
Jag har så många drömmar.
Några kanske jag saknar mandat att klara på egen hand.
Men andra kan jag kanske uppnå en dag.
Jag vill tro att jag är godhjärtad.
Att mina motiv och mina handlingar bara är berikade med kärlek.
Att jag inte vill någon något ont.
Aldrig någonsin.
Jag har ofta förmågan att se när jag behövs.
När jag kan göra skillnad.
Finnas till och hjälpa.
Men besitter jag förmågan att inse mina egna begränsningar?
Ser jag när det räcker och förstår jag när det är dags att ta ett steg tillbaka?
Eller kör jag på i samma gamla anda och missar när jag kanske rent av inkräktar?
Jag önskar så att jag så småningom lär känna mig själv och lyssna till den där känslan som gör skillnad på för lite och på för mycket.
Jag önskar så att jag kunde få mig själv att må bra lika hårt som jag kan slå.
Lika lätt som jag om och om igen berättar för mig själv hur fel hela jag är.
Men drömma slutar jag aldrig att göra.
Jag kan sluta mig helt och försvinna in i en värld bara jag kan nå.
En värld utan sorg.
Utan sjukdom och utan ångest.
En värld full av möjligheter.
En värld där jag är en bättre version av vad jag en gång var.
Jag drömmer om eget företag.
Om ömsesidig kärlek, precis som på film.
Som i alla dom harlequin-romaner jag läst genom åren.
Jag drömmer om en ekonomi som inte raserar allt jag tror på varenda gång räkningarna ska betalas.
Jag drömmer om någon som skulle kunna älska mig för att jag är jag.
För den jag är. För den jag vill bli.
Jag drömmer om någon som skulle kunna se det goda i allt jag gör trots att det nästan alltid blir fel.
Jag drömmer om att vakna med solen som lyser rätt in genom fönstret.
I en famn som alltid vaggar in mig i trygghet.
Jag drömmer om ett hus med trädgård.
Med altan, grill och studsmatta.
Om glada barnfötter mot trägolvet och flingor på hela köksgolvet.
Jag drömmer om att arbeta med något jag brinner för.
Ett arbete som får mig att vakna varje måndag med ett leende på läpparna.
Om att få vara min egen och ägna dagarna åt något jag brinner för.
Jag drömmer om en egen bok och om möjligheten att få föreläsa och hjälpa åtminstone någon.
Jag drömmer om sand mellan tårna, glada barn i vattnet och äventyr som får mig att tappa andan.
Jag drömmer om att vakna med små vardagliga bekymmer där ångesten inte längre vinner över förnuftet.
Jag drömmer om mina barns alla framtida höjdpunkter.
Alltifrån bonusbarn, barnbarn, student, körkort och bröllop.
Jag kommer kanske aldrig att få gifta mig.
Men jag hoppas och tror att jag kommer att få uppleva mina barns kanske största dag i deras liv.
Jag drömmer om varma nätter, ändlösa samtal och ljummet bag-in-box vin.
Men helst av allt så drömmer jag just nu om de få kvällar jag lyckas somna utan att kudden blir blöt.
Jag drömmer om nätter då jag lyckas sova utan att vakna av mardrömmar.
Jag drömmer om veckor utan sjukhusbesök.
Jag fantiserar om de dagar då spegeln inte kommer att visa mig tomhet.
Jag lever för de stunder jag känner att jag orka fortsätta kämpa.
Jag lever för dom stunder då jag vågar vara ensam.
Jag lever för varenda leende jag själv lyckas ge mina barn.
Jag lever för de stunder jag lyckas få mig själv att le.
Jag lever för de få stunder jag gör mina föräldrar stolta och inte orsakar dom smärta.
Jag lever för de stunder jag ler och för de stunder jag tillåter mig själv att må bra.
Jag lever för de dagar jag har kraft nog att vårda mina vänner.
För de dagar jag har energi att orka vara en bra förälder.
Jag lever för de stunder jag lyckas göra någon annan glad ända in i själen.
Jag lever för de dagar jag kommer att minnas för resten av mitt liv.
Idag var en sån dag tills jag förstörde den.
Men imorgon väntar en ny dag ❤️
Alla drömmer inte som jag
PUBLICERAT: 2015-04-12 TID:< 19:07:57 UNDER: Världens Bästa Jessica
» 1 Kommentarer
Ligger på soffan och slötittar på tv'n.
Ni vet såna där fördelar man får när man är barnfri varannan vecka.
Om det nu finns några fördelar med det.
Nåväl, SVT1 och Sportnytt.
Men där går väl gränsen var min spontana reaktion.
Har jag blivit så gammal att jag uppskattar SVT och dessutom Sportnytt?
Är inte jag fortfarande kvar där man bläddrar förbi vuxentv som nyheter och sånt?
Vanliga värdsliga nyheter har jag alltid uppskattat.
Men inte sport och inte skvaller.
Så nej, jag vill byta kanal!
Samtidigt så när jag väl bläddrat förbi alla quotes på instagram och ser mina vänners bilder så är det allt från bebisar till husvagnar.
Husvagnar, skidsemestrar och blöjrumpor!
Kärnfamiljer och en och annan fantastisk familjekonstallation.
Jag var ju där.
Rött hus, Volvo, barn och hund.
Husvagn hann jag oxå prova på.
Nu drömmer jag om att packa en väska på impuls, dra med barnen ner och bada en sensommarkväll.
Kvällsdopp och festisar!
Jag drömmer om regniga festivalnätter.
Djupa diskussioner och möten med nya människor.
Jag drömmer om eget företag och rödvin vid sjön.
Jag drömmer om att fynda vackra saker.
Om möten över köksbord.
Jag drömmer om att flyga med barnen till nya platser och jag drömmer om bara fötter på gräsmattan.
Jag drömmer om någon att dela mina drömmar och visioner med.
Jag drömmer om att vakna brevid någon jag älskar.
Jag drömmer om sova med alla mina barn i sängen och jag drömmer om godispåsar trots att det inte är lördag.
Jag drömmer om att lära unga människor om ångest.
Jag drömmer om förmågan att lära andra människor om sig själva.
Jag drömmer om att lära mig att vinna mot ångesten.
Varje gång!
Stannade livet upp och nu förväntas det snart falla tillbaka till vanor?
Eller förändrades bara mitt sätt att se på livet?
Har resan jag har gjort hittills bara fått mig att tänka utanför boxen?
Fått mig att förstå att allt inte måste se ut på att visst sätt?
För hursomhelst så är jag inte gammal nog att känna att jag hör hemma under filt, tittandes på Sportnytt en söndag eftermiddag.
Jag vill skeda, kolla skräck och käka ostkrokar.
Se gamla hederliga Astrid Lindgren-filmer eller ha picknick i lekparken.
Jag vill dricka vin mitt i veckan och dansa till musiken i pyjamas när jag dammsuger.
Jag vill hålla någon i handen och grädda våfflor i trädgården.
Jag drömmer om att arbeta med något jag brinner för.
Jag drömmer om att älska mer än förståndet klarar av.
Jag drömmer om naken hud och super mario.
Men jag drömmer inte alls om att bli vuxen.
För villa, Volvo, hund och barn är väl vuxenpoäng om nåt?
Stressig vardag som alltid ser likadan ut, semester 2 gånger om året, godis på helgen och snyggast bil i kvarteret vinner?
Vackra hem, lydiga barn och vab.
Jag drömmer inte om mina barn ska bli hockeyspelare eller filmstjärnor.
Jag drömmer inte om rikedomar och dyra skjortor.
Jag drömmer om att mina barn ska växa upp förståndiga, med stor empati och ödmjukhet inför livet.
Jag drömmer om att mina barn ska växa upp med skinn på näsan, vidsynta och med fascination för andra mänskors och deras öden.
Jag drömmer om min pappas spelande på dragspelet.
Jag drömmer om när man mamma dansar lycklig i köket i trosor och linne.
Jag drömmer frukost i bilen och blöta pussar utanför dagis.
Jag drömmer om att uppleva känslor jag upplevt förr men med insikten att nästa gång så kommer jag att kunna se alla stjärnor på himlen.
Jag kommer att nöja med en gammal skräpig bil så länge den går framåt.
Jag handlar gärna second-hand och går gärna vilse på loppisar med händerna fulla av fynd.
Jag drömmer om fred på jorden.
Om hälsa och kunskap.
Jag drömmer om lycka och välgång.
Jag bara vet numera att allas drömmer ser olika ut.
Jag måste bara hitta någon som drömmer som jag.
Någon att bli vuxen med.
Någon vars tallrik man får äta från utan att behöva fråga.
Någon vars smutsiga kalsonger på toalettgolvet inte kommer att störa mig.
Någon som inte måste bo i rött hus eller som orkar vara vaken och prata hela nätterna.
För vad vore livet utan drömmar?
Vad vore livet värt om allting var tillfreds?
Så jag tänker inte stanna när fjärrkontrollen passerar SVT och visar Sportnytt.
Jag tänker leva på visionen att det definitivt kommer något bättre om jag fortsätter att bläddra.
Hur får jag dig att vinna?
PUBLICERAT: 2015-04-06 TID:< 13:16:54 UNDER: Änglar finns dom?
» 0 Kommentarer
Klockan ringde måndag morgon imorse.
Vad händer med alla rop på hjälp som ingen hör?
Vad händer med alla sår som inte kan läka utan plåster?
Vad händer med dom som febrilt hämtar andan men tillslut inte orkar kämpa längre?
Vad händer om någon sträcker ut sin hand men ingen greppar den?
Men vad händer med alla som som inte vinner som jag?
Han åkte till jobbet och jag gick aldrig å la mig igen utan kickade igång dagen.
Styrde kosan till Västerås med solen i ansiktet.
Hämta hem 2/3 av mitt liv och plockade upp vardagen där jag lämnade den.
Tvättmaskiner är fulla i tvättstugan och barnen vänder uppochner på lägenheten i vanlig ordning.
Jag har haft en lugn och helt fantastisk helg med god mat och fina vänner.
Jag har ramlat ner på botten igen.
Konstiga värden, massor med räkningar och ett hjärta som febrilt slåss för sitt liv.
Varje dag är en kamp.
Herr Ågren sällskapar mig mer eller mindre varje dag nu.
Ibland tar han hjälp av Panikjäveln och näsan åker ner under ytan.
Jag slutar leva och överlevnadsinstinkten är den enda funktionen som fungerar.
Jag slåss med allt och alla men framförallt med mig själv.
Ångest är bra.
Ångesten är bra om man lyssnar på vad den har att säga och försöker att agera därefter.
Den är bra dom gånger man lär sig av den och inte försätter sig i samma situationer en gång till.
Man måste lyssna på sitt inre och försöka känna av när kroppens alla signaler skriker rätt ut.
Gör man inte det så får man sona gör det i efterhand.
Big time!
Hur stoppar vi ekorrhjulet inte det kör fast?
Hur hjälper vi varandra?
Hur hjälper man sig själv?
Hur delar vi med oss?
Hur sprider vi kunskap om det som kommer att bli vår tids största folkhälsosjukdom?
Varje år tar 1400-2000 människor livet av sig.
Det är 5 ggr fler än vad som dör i trafiken.
Självmord är överlägset den största dödsorsaken bland ungdomar mellan 15 och 24 år.
Vi måste tala om det.
Vi måste våga visa hur ont det gör.
Vi måste sluta skämmas.
Vi måste sluta mörklägga det.
Jag vet bara inte hur...
Men när jag vet hur så ska jag ta världens med storm.
För att jag måste!
