Ge mig ett stup så hoppar jag!
PUBLICERAT: 2013-10-29 TID: 17:13:35
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Inuti har det varit en riktig skitdag.
Hjärtat har jag inte ens koll på.
Kan inte känna det eller på något logiskt vis lyckas kommunicera med det.
Jag har någonstans petat in alldeles för mycket i systemet.
För många personer att försöka visa hänsyn till samtidigt som jag för tillfället inte har något att erbjuda.
Det är mycket som händer.
Allt från tidningsrepotage, möten, Itrim, Safari-projektet till event och födelsedagar.
Jag glömmer bort tider. Blandar ihop dagar.
Skickar med ungarna matsäck på fel dag.
Jag skulle behöva ha en hel vägg uppstrukturerad med dagar, tider och checklistor.
För jag har ingen koll.
Allt flyter ihop till en enda smet och så blir det inte ett enda rätt.
Jag glömmer mina mediciner och blandar ihop morgon och natt-tabletterna med varandra.
Jag håller mig rätt ångestfri men är hela tiden tyngd.
Det hänger över mig.
Dagisköer, soffhämtning, papper som måste till jobbet, husförsäljning m.m.
Men orken är slut nu.
Så fort jag avviker från rutin så pajar hela maskineriet.
Får jag framförallt ingen tantvila på dagen så går jag på tom tank hela eftermiddagen.
En vän till mig har fått tillvaron ställt på ända tack vare en diagnos i vuxen ålder.
Jag som suger i mig all kunskap som går för att kunna hjälpa kanske trillade själv däri.
Efter att ha varit på möte med
en professor i psykosomatiska besvär och fått frågan ännu en gång så börjar ju systemet ånga på.
Inte jag också?
Kan det vara så?
Sitter här och analyserar hela min uppväxt. Hela mitt beteendemönster.
Hela känsloregistret slår bakut.
Det är så mycket lättare att finnas till. Stötta andra och ge goda råd.
Kunna skjuta sin egen skit åt sidan.
För när det kommer till att leva som man lär så går det helt åt helvete.
Jag vill bara landa nu.
Få bort röran i huvudet och må bra.
Vara lycklig.
För jag orkar inte ha det så här.
Det äter upp mig inifrån och ut.
Jag står inte ut.
Min tillvaro är det inga fel på.
Det är huvudet som är kaos.
Men jag finner ingen glädje.
I nånting annat än i barnen.
Men i mig själv då?
Jag blir aldrig tillfreds.
Stannar aldrig upp.
Varvar aldrig ner.
Slutar aldrig söka.
Jag vill bara försvinna just nu.
Bara sluta vara mig och börja bli jag.
Hur många tårar finns det i världen?
Tar dom någonsin slut?
Kommentarer
- Anonym
Köp ett kom ihåg-block, skriv ner på kvällen eller morgonen vad du ska göra på dagen, sen prickar du av allt eftersom du gör de olika sakerna. Puss älskar dig.
- Mamma
Det var jag som skrev om blocket, vet ej varför det försvinner.
Trackback
