Jag ska på uppmaning försöka förklara vad babyblues är. Med mina egna ord och hur jag själv har fått det förklarat.

När man föder barn så skickas det signaler i kroppen att istället för graviditetshormoner börjar spruta ut amningshormoner. Dessa hormoner är enligt mig betydligt mer påverkande än graviditetshormoner.
Den blivande mamman reagerar med att bli ouppmärksam på sin omgivning, förvirrad, glömsk och kan verka aningens distraherad. Av den enkla anledningen att hormoner gör så för att mammans fokus ska vara barnets överlevnad. Därav känns inte allt runt omkring så högprioriterat.

Efter ett par dygn så rinner mjölken till. Det kan som många vet både vara obehagligt, göra ont, spänna osv.
Förutom det för att komma till poängen så drabbas ca 70-80% av Babyblues. Eller Eternity Blues som det heter egentligen.
Babybluesen sägs dyka upp på dygn nummer 3. Men kan komma upp till en vecka efter förlossningen.
Baby blues är ett tillstånd av nedstämdhet, oro, lättretlighet, frustration, ofta stora humörsvängningar och utmattande trötthet.
Har man dessutom depression i bagaget sen tidigare i livet så är risken stor att man kan drabbas av det även nu.
Vissa blir till och med febriga, illamående och känner sig allmänt låg.
Många kvinnor känner av bluesen ett par dagar (ungefär en vecka), sedan blir det gradvis lättare igen och man kan börja leva sitt nya liv som förälder. Men för en del kvinnor så är bluesen mer envis. Den håller dom i ett fast grepp och det kan vara mycket tungt och kännas mycket ensamt att vara mamma då.
Alla märker inte av det. Men de flesta känner av det på ett eller annat sätt.


Jag bad Bm på BB när vi var där på efterkollen att förklara för Daniel vad det innebär och varför man kanske reagerar som man gör. För att han ska kunna ha mer förståelse för att jag kanske inte är mig själv alla gånger.

Samma dag som mjölken rann till för mig, i onsdags så kommer det över mig en sväng.
I alla fall de där tårarna som sprutar utan att man egentligen vet varför.
Förutom det så kan jag i början (fick det med Lova oxå) få panikkänslor bla annat när man har mycket folk hemma. Alla ska hålla, klämma och känna. Bebis vandrar från famn till famn.
Då kan jag få panikkänslor. Jag vill bara ta min lilla baby och hålla henne tätt, tätt för mig själv.
Inte alls om det är nån eller ett par hemma och så utan om det är mycket folk.

Sen blir jag så hemma kär. Precis i början i alla fall. Då vill jag bara var hemma.
Tex på nyår så var vi bjudna till grannen. Vi åt och hade trevligt och sen ville jag bara hem. Jag satt i deras soffa och kände att om jag inte går hem NU så nörjar jag gråta när som helst??! Hur normalt är det lixom? :P

Sen lite annan rolig info ang sömn. Som i alla fall inte jag hade en aning om.
Amningshormonerna är även till mycket hjälp.
Som nybliven mamma så får man som alla vet inte sova så mycket. Även om man som jag har två stycken sömntutor så måste ju bebis äta minst var fjärde timme typ. Vaken eller inte.
Så störd sömn drabbas vi alla av.
Hursom, när man som nybliven mamma väl ska sova så gör hormonerna så att man somnar lätt och går ner till djupsömnen ganska direkt.
Vanligtvis så trappas sömnen ner och så småningom om hamnar man i djup sömn. Men med hjälp av amningshormoner så tar man en genväg direkt till den djupa sömnen.
Vilket resulterar i att man inte behöver lika mycket sömn som vanligt.
Det bästa är att lägga sig och sova direkt efter amning. Att pappan kanske lägger bort barnet i sängen osv. 
Om man dessutom ammar i sängen så blir effekten ännu bättre.


Så nu kanske nån mindre vetandes blev mera vetandes :D.

Nu ska jag gå och bädda om min stora prinsessa! Vi hörs!

PS. På tal om tårar och känslor, kolla in Dannes senaste inlägg i hans blogg. Där gick det inte att hålla tillbaka några tårar inte. Lyckliga mig som har dig, Daniel! .DS