Eller ja egentligen har det inte hänt så mycket. Men jag lär väl stilla eran nyfikenhet.

Imorse när jag vaknade hade jag ont i magen. I hela ena sidan. Det spelade ingen roll och jag satt, låg eller stod.
Hela magen kändes lite konstig för övrigt.
Ringde till Frida för att kolla med henne hur hon hade känt nu andra gången och så där.
Det hela slutade med att jag ringde till förlossningen för att rådgöra med dom.

Svaret blev att dom vill att jag skulle komma in så dom fick kika till mig och bebisen.
Ringde Danne och sa åt han att komma hem och hämta mig. Han gasta rakt ut: Nu blir jag nervös!
Äh, vaddå dom ska ju bara kika lite, svarade jag.
Väl hemma installerade han bilbarnstolen i bilen och sprang med BB-väskor hit och dit.
Min känsla sa mig hela tiden att det var lugnt. Men lika bra att ha det gjort!

När vi kom dit kopplade dom på mig Ctg, kollade puls, blodtryck osv. Allt såg jättebra ut!
Man kunde se mina sammandragningar på kurvan men dom var inte så intensiva. Vilket jag visste iof, för det känner man ju om inte annat ;-).
Sen fick jag träffa en läkare. Så himla gullig. Hon gjorde ett UL och allt såg bra ut även där. Bebis verkar må hur bra som helst sa hon.
Sen gjorde hon även en gynundersökning där det visade sig att jag är öppen 3 cm. Men livmodertappen var inte helt utplånad.
När jag frågade om det skulle hålla över nyår så började hon skratta :D.
Hon berättade att kan vara öppen 1-2 cm i flera veckor utan att det är nå konstigt med det.
Och att man även kan vara öppen 3 cm ett tag med men det är inte så troligt.
Redan ikväll eller inom ett par dagar så ses vi igen med största sannolikhet var frasen hon avslutade vårat möte med.

S:S:S:S
Redan? Vad hände med nyår? Men hoppaskan vi ju alltid :)
Min känsla var ju inte så missvisande ändå, för hemma är vi ju i alla fall!

Kram så länge, här pallar jag inte sitta mer :P.

---

Jag känner mig lugn som en filbunke. Dock känner jag mig ledsen. Jag hade lovat min dotter att vara med i skolan imorgon. Men vi vågar inte ta den chansningen. Inte åka ensam i alla fall, rekommenderade läkaren.
Lova blev så ledsen när jag berättade det. Men vi har fortfarande planer på att hämta henne efter skolan. Var ju snart 2 veckor sen vi sågs :(.
Och som det känns nu så borde det inte vara några problem.
Hoppas hoppas, min sessa längtar efter sin mamma och vice versa!

Pöss