Let go
PUBLICERAT: 2014-01-05 TID: 00:54:27
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Sitter och gungar stilla till ljuv musik.
Svävar någonstans mellan rus och vemod.
Jag har bestämt mig för att ändra riktning.
Med skräckblandad förtjusning.
Jag har gömt mig så länge.
Hindrats av psykisk ohälsa, sjukdomar, olika diagnoser och ångest.
Ångat på för full punch eller craschat med pannan rätt ner i golvet.
Om jag finner en zon där mittemellan så måste jag ju helt och hållet stå till svars för allt?
Om huvudet är upp och fötterna är ner så finns det ju längre inga ursäkter.
Ur en professionell aspekt så är jag ju definitivt inte frisk.
Men jag är ju tillräckligt frisk för att veta att jag är sjuk?
Jag vet ju vad som är fel.
Och jag vet ju hur jag ska göra rätt.
Varför gör man då fel?
Tänker fel?
Handlar fel?
Jag har alltid gillat provokation, sarkasm, konflikter och vilda diskussioner.
Utan spårning dock.
Får jag tråkigt så skapar jag ett å annat kaos och försöker sedan slicka de sår det åstadkommer.
Hallå? Koko!
Jag ska leta reda på min moral.
Finna min etik.
Försöka ta tillbaka min självkänsla.
Återskapa lite stolthet.
Använda min nedgrävda karaktär.
Utveckla min självinsikt.
Och börja tänka innan jag agerar.
Hitta mitt gamla jag lär jag aldrig göra.
Men jag lär ju nånstans vara kababel att skapa nytt.
Men om jag släpper taget, faller jag då?
Kan jag fånga upp mig själv?
Ruska om mig och påminna mig själv om var jag är på väg?
Ibland får jag lite för lite tid för mig själv och längtar efter att få vara ensam.
Tänka, drömma, fundera, reflektera och känna.
Jag älskar att springa runt i mitt eget huvud och se till alla vackra minnen som finns där.
Ta på dom, sätta mig ner och minnas.
Känna och sakna.
Och älska.
Med hela mitt stora jävla hjärta ❤️
Kommentarer
- Mamma
Gör det nu och snacka inte bara...Jag vet ju att det finns en riktig Jessica där inne jag har alltid sett henne. Kram älskade unge.
- M
Är man van vid kaos i uppväxt/förhållanden skapar man det
Och för det vidare, för att det är det enda du känner igen och trivs i.
Man måste lära sig att njuta av det stilla och inte försöka skapa diskussioner överallt. Det gör du enbart för att flytta fokus från ditt eget mentala haveri.
Trackback
