Stjärnor
PUBLICERAT: 2013-09-21 TID: 08:51:06
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Det känns som att jag har börjat springa.
Springa ifrån. Ifrån mina tre följeslagare.
Eller ja Herr Ågren gör mig sällskap ibland. Men just nu gör det inget.
Han ger mig perspektiv. Tvingar mig att reflektera.
Emellertid så känns det som att jag har en kulspruta riktad bakåt fylld med vita piller och lite styrka.
Som håller dem på hanterbart avstånd.
Ibland saknar jag dom. Ibland vill jag bara lägga mig ner, bryta ihop och bli så där liten.
Ibland.
Men det behövs inte. Jag kan stå emot.
Jag kan välja andra kanaler.
Andra ventilationsvägar.
Mitt hjärta är trots allt lite lättat.
Något som länge berört och orsakat kaos är inte längre där.
Men istället brottas jag med tomheten.
Och tålamodet.
Tålamod att låta tiden läka de sår det ändå skapade.
För att sedan kunna hantera det.
Ibland önskar jag ändå att kaoset fanns där. Det har trots allt satt sina spår. Blivit en del av min besynnerliga vardag.
Min historia är trots allt historia.
Men jag hoppas innerligt att den tids nog fortsätter att vara en del av min framtid.
Att de mönster som sedan vävs i min matta när mattan vävs enbart i lyckliga färger även kommer att innefatta min historia.
Det kommer alltid att finnas människor och sällsamma vänskaper man inte vill vara utan. Vissa är värda att kämpa för.
Anstränga sig lite extra.
Andra är lättare att släppa.
Igår fick jag bevis på att min inre känsla någonstans var rätt.
Vissa förtjänar inte längre sin plats.
Inte heller är det jag, i mitt skick som ska försöka göra något åt det.
Ibland väljer hjärtat. Utan återvändo.
För i nöden prövas vännen.
Ni som lyser. Som lyst längs vägen. Som slagit på era strålkastare.
Klivit in och tagit plats.
Stoppat mig i fallet. Eller dragit upp mig.
Ni kommer alltid att vara stjärnor på min himmel.
För även om jag inte alltid ser er så vet jag att ni finns där.
Alltid.
Kommentarer
- Mamma
Låtet som det är på väg att vända nu vännen, håll i nu och fortsätt så där.
Trackback
