Jag har inte bloggat på en evighet eftersom det inte har gått att kommentera när man skrivit genom appen.
Jag använder aldrig datorn numera. Eller jo men endast som arbetsredskap.
Utan kommentarer blir det ingen blogg. Det är ju ni som keeps me going ♥

Jag är en person som man lätt kan störa sig på. Det anser iaf jag.
En åsiktsmaskin utan förfiningar. Det är bra, ibland.
Sen är jag fräck också och självgod.
Illa.
Tjock och självgod.


Jag är ingen helylle bullbakande mamma har jag kommit på. Eller det har jag aldrig varit.
Jag svär, jag ger mina barn godis, jag leker mindre gärna, skriker när jag blir irriterad och tänker onda tankar när jag utsätts för störd sömn.
Jag mutar, jag övertalar, jag köpslår, kör över och blir överkörd.
Jag lagar inte mat efter kostcirkeln varje dag och jag tvingar inte mina barn att äta grönsaker.
Jag är glad att dom äter överhuvudtaget. Då serveras det mat som går i. Enkelt!

Det var inte så skrytsamt va? Jag erbjuder inte heller några osanna vinklingar.
Visar inte upp en rosa skimrande vardag som folk ändå garvar åt när dom läser för de flesta vet att det inte är sant.

Jag älskar min man ungefär några minuter varje dag. Utöver det så skulle han kunna slå upp ett skjul ute på åkern och bosätta sig där.
Ungarna skulle kunna få göra honom sällskap stundtals. Jag skulle skicka med en ficklampa.
För att vara snäll.

Visst låter det hemskt.
Ja, just därför lär ju alla helyllemorsor därute blogga den totala motsatsen. I överflöd.
Disgusting!

Har man flera barn. Tre till exempel. Så handlar allt om tid. Var sak tar in tid. Var sak lär hinnas med.
Kan då genvägar gör det lättare och få kvalitén att blir så mycket bättre så tar man den. Genvägen.

Om ni nu förväntar er en massa rader om det jag gör bra, så kan ni släppa det.
Ni får helt enkelt utgå från att dom positiva sidorna väger upp dom dåliga.
Ni får utgå från att jag är en bra mamma.

För det är jag.
Oustanding till och med!

God natt!