Bloggen har haft så många läsare idag, mer än på mycket länge. Flera flera hundra faktiskt.
Jag hoppas att någon er nya läsare fann något intressesant och beslutade er för att återkomma.
Jag ska försöka hålla bloggen hyffsat uppdaterad och med någon form av underhållningsvärde.

Just nu har jag inte så mycket att komma med.
Vilda är sjuk. Hon har haft hög feber både igår och idag. Sovit mest hela tiden.
Så dessa två dagar har jag vigt åt barnen. I alla fall all deras vakna tid.
Tvätten, disken, plocket, arbetet..ja allt har fått vänta på sig. Har varit ganska skönt faktiskt.
Släppt alla måsten får en stund.
Men å andra sidan så har själva mammarollen varit lite mer intensivare än vanligt, framförallt för mig som har så jävla svårt för gnäll, grin och barnskrik. Tur att tålamodet har mer att ge när de små är sjuka.

Jag är en mamma om dagen och ett monster på natten.
Så känns det. Jag fixar inte störd nattsömn annat än vakna, mata och somna om, DIREKT.
Nu har alla mina ungar fungerat på det viset. Fram tills Elvis börja stöka runt om mornarna.
Då snackar vi tidiga mornar, 4-5-6...vilken liten dåre!

Nu har det lyckligtvis bara hänt två gånger, att jag varit tvungen att gå upp för att han om möjligt är envisare än jag och vägrar somna om. Såna dagar är jag inte att leka med. En riktig häxa rent ut sagt!

Men vad spelar det egentligen för roll. Småbarnsåren springer ifrån en fortare än man kan ana.
Jag försöker påminna mig själv om det när det känns som värst.
Snart kommer en tid då inte dom där små fötterna så himla goa att snusa på, kinderna inte lika runda, och behovet av sin mamma inte lika stort.
Sanrt hjälper inte mammas ömma kramar,trygga kramar mot allt ont i världen.
Tiden går alldeles för fort och världens mest använda uttryck 'Carpediem' passar ganska bra!



Tack för mig!
Puss