Envisare än en åsna. Det är våran lilla donna det.
Efter en helg med besök och sovning brevid mamma så vill lilla damen uppenarligen fortsätta med det.
Och ja hon fick det oxå i söndags och igår.
Men nää nån måtta får det vara!
Så idag tänkte jag inte ge med mig. Tjugo minuter senare gav hon upp och somnade.
Jag körde ingen 5 minutare eller så. Jag satt där inne och sjöng, vyschade, buffade rumpa och allt annat tänkbart.
Så nu väntar vi med spänning och ser hur det hela urartar sig :).
UPDATE: Jag tog en telefonpaus med Lundgren så under den tiden fick min sessa komma in och lägga sig i mammas säng. Men men, hon somnade i sin säng iaf. Ett steg i rätt riktning, vi vill tillbaka dit vi var för en vecka sen :).


Till nästa följetång. Lova. Min underbara stor tjej.
Jag har varit förskonad både 2 års,3 års, 4 års, 5 års och 6 års-TROTS.
Men nu mina damer och herrar, 7 år och en vilja av stål.
Och nej det finns inget roligt med det. Inte alls. Hon kan var en riktig pain in the ass!
Men det glöms snabbt varje söndag eftermiddag när jag måste krama henne hejdå och veta att det dröjer flera dagar innan hon kommer hit och terroriserar oss igen.

De föräldrar som inte har växelvis boende kan nog aldrig förstå. Det sliter mitt hjärta itu varje vecka, VARJE vecka. Jag hatar det! Men det är bara att gilla situationen. Och försöka göra det bästa av det.
Jag känner mig som en värdelös mamma. En alldeles för snäll mamma. Jag vill heller inte strida när hon är här. Varav hon oftast får som hon vill.

Jag vill ta vara på det dagar hon är här. Jag vill att hon ska må bra och ha roligt.
Det finns inget jag inte skulle kunna göra för den där lilla människan.
Hur ska man göra rätt utan att det blir fel?
Jag vill njuta varje minut av hennes närvaro. Jag vill krama henne godnatt varje kväll.
*Snyftpaus*
Jag vill älska henne alla dagar om året. Vilket jag givetvis gör men inte har möjlighet att visa.


Mitt liv, mitt hjärta uppdelat i två delar ♥