Känner att ett inlägg just nu inte kan bli annat än katastrof. Jag är trött. Matt. Irriterad. Less.
Och ja det är enbart arbetsrelaterat men det går ju självklart ut över mitt privata jag också.
Vart tog lojaliteten och moralen vägen? Är den på väg att utplånas?

Hursom, grannkärringar i all ära. Men högljudda sådana? Sicken jävla idiot.
Daniel kommer åkandes på vägen här ute i förrgår. Över farhindren, rundar kullen och parkerar ute på våran uppfart.
En minut senare så knackar det på dörren. Daniel öppnar ooch går ut och stänger om sig.
Grannkärringen! Och hon hörs högt och tydligt ändå in till vårat vardagsrum.
Hon tyckte att han körde för fort.
1) Det är farthinder utanför som gör att det inte går att köra för fort!
2) Hastighetsbegränsningen säger 30km/h.
3) Det går INTE att köra i 30 pga farthindren.

Summan blir alltså att kärringen ansåg att han körde för fort enligt hennes egna hastighetsbegränsningar.
Hon hyttar med ungen sin mot Daniel och frågar om han vet vad det är. Svar: -En Alien?
Nej men seriöst, gå hem till någon och ställa sig och vråla?
Vad är det för fel på att försöka diskutera med en människa först?
Jag menar, jag kan vråla om nån. Men i ett sådant där fall så vill man väl bara informera om att man själv PERSONLIGEN tycker att det gått för fort. Och bästa sättet att få fram sitt budskap kan väl knappast vara att skrika?
Ja hota med polis (?), gapa och skrik så blir det garanterat pannkaka av alltihop. 

Alla som känner Daniel vet nog att skrik är det sista han lyssnar på. Och vet man inte det så blir man varse den dag man försöker. (Jag har försökt i 4 år)

Det slutade i alla fall med att Daniel knäckte henne, hon bad om ursäkt och gick hem till sig.

Slutet gott allting gott!

Idioter finns det alldeles för gott om har jäg märkt.

Hörs!