Saker har sagts och gjorts på sistone som delvis förändrat min bild av dig.
En stor del av mig har ofta så svårt att förstå dig. Förstå hur du tänker. Förstå hur du känner.
Men all har sin början, sin förklaring.
Det finns situationer ingen människa ska behövas utsättas för. Det finns saker du helt enkelt inte lärt dig.
Men ändå så finns det så mycket du har lärt mig, om mig själv.
Det finns dagar jag känner att jag inte står ut med dig en sekund till.
Men majoriteten dagar skulle jag inte klara mig utan dig.
Det finns nog många som inte förstår sig på varken dig, mig eller oss.
Det sårar mig att du bryr dig om det överhuvudtaget.
Samtidigt som att jag förstår dig.
Vem bryr sig vad andra tycker?
Det är väl vad vi själva känner som räknas?

Oftast när jag talar till dig så känns det som att du inte lyssnar.
Medans andra gånger är jag i ditt centrum.
Jag vet att vi har långt ifrån det mest perfekt förhållandet samtidigt som jag vet att vårat förhållande är unikt.
Vi vet precis vart vi har varandra och var gränserna går.
Vi känner nog varandra bättre än vad vi känner oss själva emellanåt.
Medans andra gånger finns där sidor jag inte hade en aning om att dom fanns.
Vi tjafsar och käftar om vartannat men det har på något konstigt vis blivit en del av jarongen vi har oss emellan.
Det borde vi ändra på?
Jag önskar att du verkligen, verkligen förstod vad du har kommit att betyda i mitt liv, i vårat liv.
Jag hoppas att du inser vilken stor person du är i Lovas liv. Hur viktig pusselbit du är och hur oerhört mycket den lilla flickan älskar dig.
Du har trots allt varit med nu mer än halva hennes liv.
Att detta får mitt mamma-hjärta att slå ännu hårdare är väl ingen nyhet.

Jag ska verkligen tänka på de saker jag vet att du vill att jag ska jobba med.
Jag har sagt det förr men jag menar det verkligen. Jag ska åtminstone försöka, ordentligt.
Att du älskar mig råder det inga tvivel om.
Och jag hoppas att de som läser inte tror att det är dåligt mellan oss eller att det här är någon form av "göra allting bra igen" inlägg.
För då tolkas det på fel sätt.
Jag skriver det här delvis för att prata med dig inte får samma effekt.
Samtidigt som att skriva av sig, sätta sig ner och själv läsa det, rannsaka sig själv och se saker ur ett annat perspektiv kan vara väldigt nyttigt.
Jag är inte perfekt, långt ifrån. Och jag tror att alla alltid kan förändras till det bättre.
Framförallt jag själv men även du.

Min kärlek till dig finne inga gränser. Drömmen om att en dag få bli mor till dina barn och få bli din fru består och den växer sig starkare för varje dag som går.
Det sägs att när människan skapades så delades den i två och halvorna spriddes jorden över.
Vissa spenderar hela sitt liv sökandes efter den andra halvan.
Andra finner den.
Det tog mig några tappra försök men sedan så fann jag dig.
Min stora kärlek, min andra hälft.
Ingen älskar dig lika mycket som jag gör.

Jessica♥Daniel=Sant