Jag vet att jag säger det ibland. Men kan det sägas ofta nog?
Vi blir i princip aldrig osams. Vi har egentligen aldrig bråkat. Vi brukar prata med varandra när det uppstår meningsskiljaktigheter. Visst har det hänt, men oerhört sällan.
Det går i vågor, ibland pratar vi flera gånger varje dag.
Ibland kanske bara en gång i veckan.
Ibland ses vi jätteofta medans andra gånger kan det dröja två veckor.
Men ändå finns du alltid där.
Min vapendragare.
Jag önskar att jag oftare fick dig att känna hur mycket jag älskar dig.
Jag önskar att jag mer ofta visade hur fruktansvärt mycket du betyder för mig.
Jag kommer alltid att finnas där för dig.
Jag hoppas jag har bevisat det och att du vet att det är så.
Vi har i princip varit lika nära vänner nu i snart 12 år, visste du det?
Visst finns det vänner jag känt längre. Men inte stått lika nära.
Och varje gång, oavsett vad så har du stått upp för mig och funnits där.
Min vapendragare.
Min bästa vän.
Vissa vänner kommer och går.
Man träffar nya, kanske förlorar någon längs vägen.
Vissa lyser starkare än andra.
Flera lyser hos mig, men du är en av de starkast lysande stjärnorna på min himlen,
Ibland har jag känt att det kanske börja tunnat ur.
Men inget har hitills kunnat skilja oss åt.
Jag hoppas det förblir så. Jag vet att det förblir så.
Jag älskar dig högre än himlen.
Om du någon gång går vilse, se dig bara om för bakom dig, där står jag!







Jessica ♥ Lina