Tänkte jag skulle skriva några rader för er som är intresserade.
Medans jag fortfarande minns detaljerna :).

I söndagskväll var vi hos Linda och Henke, käkade mat och spelade biljard och Buzz.
Lika trevligt som alltid!
Vi bestämde under kvällen att Elvira fick följa med hem och sova hos oss. Flickorna ville ju så gärna sova med varandra.
Nu i efterhand hade det ju varit betydlig smartare om Lova sov där istället ;-).

Hursom...

Måndag 28 december kl 4.30.

Jag vaknade runt 04.30. Låg en stund och funderade över vad som väckt mig och kom lite sömndrucken på att den där sammandragningen var nog inte att leka med.
Låg kvar och efter en stund så puttar Daniel på mig och frågar om jag sover. Jag låg uppenbarligen och jämrade mig :D.
Vi låg och pratade en stund och bestämde oss för att i alla fall gå upp så jag fick känna efter samt packa det sista i väskan osv.

Klockan 05.00
Väl uppe kan jag ganska snabbt konstatera att det inte finns någon återvändo. Det är dags!
Daniel ringer och försöker få tag på Linda och Henke, det går inte!
Så Daniel ringer Johan, han är nog på väg redan under deras samtal :).
Johan kommer strax därefter.

Ca klockan 05.30
Jag säger hela tiden till Danne att det är lugnt. Jag vill äta frukost och duscha innan vi åker.
Så jag ringer till förlossningen och sen tar jag en dusch.
Daniel klockar värkarna med hjälp av varktimer.se och det är ca 2.50-3 minuter emellan.

Klockan 06.10
Vi packar in oss i bilen och åker. Framme ca 6.20.
Värkarna ändrar karaktär precis innan jag kliver innanför dörren på Förlossningen. Det är jobbigt att stå upp.
Klockan 06.24 ringde jag min kollega (han har berättat tiden i efterhand) och berättar vad som är på gång så han får hålla ställningarna :).

Klockan 06.40
Väl inne och en barnmorska kommer och undersöker mig. Jag är öppen 4 cm. BARA! FAN! En cm till bara, iiih!
Värkarna börjar bli intensivare och intensivare och hon frågar om jag vill ha EDA, HELL YEAH!

Runt 07.00
Personalbyte. Min nya Bm heter Liselott. Dom börjar förbereda mig med dropp och grejer.
Dom får under tiden in ett akutfall, kejsarsnitt. Så narkosläkaren är för tillfället upptagen.
Jag får gott vänta :).
Daniel däremot ser mindre pigg ut. Han är alldeles vit i ansiktet och säger att han känner sig svimfärdig.
Personalen kommer med nyponsoppa och stoppar om honom i sackosäcken.
Det var nog en blandning av både spänning, nervositet samt väldigt kvav luft inne på rummet.
Men han återhämtade sig snabbt.

Runt 07.30
Nu börjar det kännas, jag halvsitter på sidan av sängen och hänger runt halsen på Danne vi varje värk.
I det här läget vill man bara krypa ur skinnet. Inget hjälper! Min Bm kom in och frågade om jag vill akupunktur.
Ja men vad fan, vad har jag att förlora? Sagt och gjort. Sen om det hjäplte eller inte har jag ingen aning. Det gjorde i alla fall ont fortfarande :).

Klockan 08.00
Narkosläkaren anländer!!!! Wiiihooo!
Han lägger bedövningen för att sedan sätta EDA'n, snart, snart mina vänner försvinner det onda!!
Det går hyffsat bra att hantera värkarna trots att jag lär ligga helt stilla.
Det tar inte lång stund förrän han är färdig.
För er som inte vet så får man en testdos först för att se om det verkar, om EDA'n sitter rätt så att säga.

"Och det gör inte ont. EDA är guds gåva till en förlösande kvinna.
Jag tillhör den skaran som inte kan förstå hur man kan "bestämma" sig innan för att låta bli. Det är inte imponerande nånstans att inte ta bedövning.
Man blir trött och man blir slut. Ju tröttare man är desto jobbigare blir det. Desto längre tid tar det om orken tryter. Ta emot hjälpen om det behövs. Varför lida mer än man måste?"

Klockan 08.30
Narkosläkaren kommer tilbaka för att ge den riktiga dosen! Halleluja!
Jag får vända mig lite och så för att bedövningen ska cirkulera och ta i hela bäckenet.
Nu vill dom att man ska upp och gå. Det skyndar dessutom på processen. Att röra sig.
Men jag känner att det trycker på som attan.
Så Liselott bestämmer sig för att undersöka mig. Jag är nu öppen 8 cm!!!
Här sparar vi inte på krutet.

Klockan 09.00
Bm gör en hinnsvepning (gör så att vattnet går) och fäster en elektrod på barnets huvud.
Dom märker att det är på gång. Det är inte tal om att upp och gå. Jag får inte ens gå och kissa.
Man måste kissa innan bebisen ska ut annars ligger blåsan ivägen som en airbag och kan vid otur spricka.
Så Bm tappar mig på urinet. Klart för start.

Bm insisterar på att jag ska ligga på sidan och föda. Tja, why not. Så jag lägger mig på sidan och får upp en benet i en sån där ställning. Daniel sitter på sidan om mig, precis framför så jag ser honom.
Ok, då kör vi. Ett, två, tre kryst, Babyn nere och klar för utsprut. Fjärde och sista krystet och hela babyn kommer på en gång.


Här är klockan exakt 9.02. Inga sköterskor eller så i rummet. Bara vi. Ctg är fortfarande påkopplade som ni kan se.

Klockan 09.18
Ut kom hon och fort gick det. En av världens två vackraste flickor är född. Lilla Vilda.
Jag är nu tvåbarnsmamma. Jag har två döttrar. Och Daniel har blivit pappa för första gången i sitt liv!
Tårarna rinner, på oss båda. Jag gråter som ett barn. Det är så stort. Det är så stort att tårarna rinner även nu, i detta nu.


Här 18 minuter senare  (kl 09.18) så är det klart!

In och ut på mindre än 3 timmar. Det är snabbt. Det gick alldeles för snabbt.
Det gick så snabbt att jag sprack lite. Blev sydd såklart. Men vad gör det?
Jag har ju precis blivit mamma! IGEN!
Bm sa efteråt att det gick så snabbt vid sista krystet att dom hann inte försöka bromsa. Det var bara att tuta och köra. Jag är som gjord för att föda barn!
Att det inte skulle ta så lång tid förstod även Bm Liselott, eftersom att även Lova kom som ett skott när hon kom till världen.

Daniel tog telefonen och gick ut och ringde halva världen. Jag ringde min mor, HON SVARAR INTE KÄRRINGEN!
Så jag ringde Lina istället. Och hon svarade minsann, hör och häpna ;-)!
Sen ringde jag mamma och så svarade hon. Hon gråter som ett barn hon med.
Stolta mormor! Och morfar!
Sen ringde jag Lova:
-Hej gumman, det är mamma!
-Hej, vart är du?
-Du har precis fått en lillasyster. Du är storasyster nu.
-Va? Idag? Kom hon idag?
-Jajemän.
-Vad ska hon heta då, mamma?
-Vilda, blir det bra?
-Ja, Vilda blir bra. Det är fint.


Sen var det dags för vägning och mätning. 3920 cm tung och 51 cm kort. En liten knubbis!



Så fin färg och full poängpott! En perfekt liten skapelse!

Klockan 18.00
Barnläkaren har nu varit och kollat på Vilda. Efter flera timmars väntan. Allt ser bra ut och familjen får åka hem!


Nyblivna föräldrarna! Jag vet, jag är asläcker!


Mina finaste!


Våran knubbis!


Lilla liten...


Fjärde pinen är placerad. Av pappan himself!


Kärlek vi första ögonkastet!


Nu åker vi hem!


Hem till Världens stolaste storasyster!


Stolta farbrodern och stolta svägerskan. Även Martin övar lite inför deras neskomst.

Självklart kom våra vänner över redan samma kväll. Lina, Andreas, Magnus, My, Annika och Martin.


Världens bästa Lina! Undrar om hon längtar mer nu?


Prinsessa nummer två...Lyckan är total!

Tack alla underbara för alla gratulationer! Ni är bäst!