Smaka på den?! Inte helt fel om det nu kan bli rätt.
Det är det minsta du förtjänar din jävla idiot. Först kommer chocken, sorgen sen kommer ilskan sägs det.
Jag börja förstå innebörden med det sist nämnda.
Du kan ju inte vara frisk nånstans. Inte ett rätt i planeten. Hissjävlen har stannat inte ens i närheten av halvvägs upp.
Ditt ÄCKEL!
Du äcklar mig.
Tanken på att ens sitta i samma rum och andas samma luft som dig får mig att må illa. Tur att jag inte var där.
Rent ut sagt så avskyr jag dig! Du är en av dom som drar skam över mänskilgheten, över tron på mänskligheten. Du är ett levande bevis på att det finns människor som är onda. Som inte är sjuka på något sätt utan som är rent ut sagt onda.

JAG HATAR DIG!
För det du gjort. För smärtan du vållat alla i hennes närhet, för hennes familj.
För att Alexandra inte fick leva och se sin gumsa växa upp.
För att Cassandra inte fick uppleva sin första skoldag.
För  att Alexandras mamma som förlorat både sin dotter och sitt barnbarn,
För  att Cassandras pappa som förlorat sin älskade dotter,
För att hennes syskon som förlorat sin syster,
För  att deras barn som förlorat sin kusin och faster,
För oss kollegor som förlorat en arbetskamrat.
För mig som förlorat en vän

Jag hatar dig för att du är du!

Alexandra

Fan vad jag saknar dig.
Jag vill inget hellre än att du ska kliva in på kontoret och skratta och le som du alltid gjort.
Gubben som man stoppar pennan i rumpan på du vet, den där skämtgrejen.
Som egentligen är så förbannat rolig, får mig tårögd nuförtiden. Jag brukar stoppa dit en penna i tid och otid.
Den får mig att tänka på dig nu mer än någonsin.
Smärtan kommer över mig ibland när jag minst anar.
Men jag ler inom mig åt minnena.

Vila i frid my sweet goddess!