Att få min vänskap och tillit ska förtjänas.
Den ska heller inte få missbrukas.
Men även jag ska förtjäna att få bli kallad vän.
Tillit är heller inte något man ska missbruka.
Har jag tagit dig till mitt hjärta, är jag din vapendragare in i döden.
Varför vet jag inte .Jag bara är sån.
Om en gemensam vän till dig och till mig gör dig väldigt ledsen eller kanske rent av sårar dig.
Tar jag inte parti men jag väljer mina framtida drag.
Men kanske inte heller jag vill vara vän med någon som kan göra en annan så illa.
Men jag står för mina val. Självklart kan man förlåta och gå vidare.
Men jag kan inte glömma.
Det är lättare att svika mig än mina vänner, jag kan lättare komma över det.
Varför vet jag inte. Jag bara är sån.
Men att sitta och se på när en människa förändras, kanske rent av till det sämre.
Det kan göra ont. Framförallt om det är någon man bryr sig om.
Att bjuda på sig själv och låta folk ha roligt på ens bekostnad, det är min grej.
Det vet ni som känner mig.
Men vet ni när gränsen går när ni själva försöker göra er roliga på min bekostnad?
Jag vet exakt vart din gräns går, jag kliver inte över den. Jag naggar om möjligt i kanterna.
Var gärna rolig på min bekostnad men inte för att höja dig själv.
Jag kan vara jävligt ful i mun, det är jag medveten om.
Men jag är sån. Det kanske inte just du är.
Det har jag alltid varit och den sidan har funnits där från start.
Det är man väl medveten om den dagen man väljer att kalla mig för sin vän.
Varför vet jag inte. Jag bara är sån.
Ett förbannat bra exempel som man som vän ska ha i åtanke är:
Att om man får sin vän att känna sig ful eller mindre värd i ens sällskap.
Så har man gjort ett jävligt dåligt jobb.
Och ja, det är dennes eget fel om det är så.
Det är bara den som får folk att känna så, som ska och kan ändra på sig.
Men hur ska du veta det om ingen någonsin berättat det för dig?
Att gå runt och visa att man själv tycker att man är assnygg.
Att dessutom säga det. Det äcklar mig, Det äcklar mig när det får andra att känna sig fula.
När det görs på någon annans bekostnad.
Jag pekar inte på din frilla och säger att den suger och sen vänder det hela till att min frilla är ascool.
Varför vet jag. Man gör inte så.
Min vänner är vackra i mina ögon. Mina vänner är vackrare än alla andra i mina ögon.
Mina vänner är värda massor i mina ögon. Mina vänner är värda mer än dom flesta andra,
i mina ögon.
Jag är inte snyggare än dig, jag har inte snyggare kläder än dig, jag har inte snyggare rumpa än dig,
jag är inte smartare än dig och jag är inte mera värd än dig.
Varför vet jag. Det bara är så.
Att uppskatta mina vänner är något jag gör varje dag.
Det är något jag försöker sträva efter att visa så fort det finns tillfälle.
Jag gör det inte jämt. Men jag försöker.
Att kunna ta kritik är något man lär sig. Att kunna ta det på rätt sätt. Att ta det till sig och låta det utveckla en ännu mer.
Det är en bedrift. Det är något alla som inte kan borde jobba på.
Att kunna ta beröm och positiv kritik är enkelt.
Men ska man ta åt sig av det, lär man även lära sig baksidan.
Att även lyssna på det som inte alltid är bra.
Jag är så fruktansvärt dålig på att säga nej. På att säga ifrån när jag kanske inte vill.
När det blir för mycket. När det inte känns ok.
Det kommer att bli mitt fall.
Varför vet jag fortfarande inte, Jag bara är sån.
Men en vacker dag får jag nog. Då spricker bubblan.
Då kommer du plötsligt stå där helt ovetade om att jag inte drar mitt vapen för din skull.
Men kanske blir jag tvungen att dra mitt vapen, men den här gången är det inte för att skydda dig.
Och att jag inte sagt ifrån kommer kanske att ödelägga allt.
Bara för att jag lät det bli översvämming. För att jag lät bägarn rinna över.
Jag är inte perfekt. Men vet du vad, det är inte du heller.
Men om du tycker att jag gör fel, Att jag har behandlat dig fel. Så vill jag gärna veta det.
Jag kan inte ändra på mig och jag kan inte göra det bättre om jag inte vet om det.
En bra vän gör så.
En anledning till att jag är en dålig vän.
Jag har valt att hålla käften.
Varför vet jag inte. Jag bara är sån.
