Ja det gör jag. Om du inte hade funnits hade det här inte hänt. Med tanke på vad du har gjort, ger det någon annan rätten att besluta över ditt liv. Leva eller dö.
Vissa gånger, som denna så beklagar jag att vi inte har dödsstraff i Sverige.
Men och andra sidan är jag glad över det.
Ett straff som innefattar döden hade varit att komma undan. Alldeles för lätt.
Nej jag vill att du ska leva. Leva med vad du har gjort. Leva med att du tagit två människors liv. En liten flickas liv.
Att du har tagit någons liv, någons drömmar.
Att du förstört livet för så många, alla vi som är kvar. För att inte tala om hennes mamma, gumsans mormor och gumsans pappa. Att dom varje dag, varje minut och varje sekund lär leva med sorgen och saknaden pga det du, DU har gjort.
Att leva med det, skammen och samvetet.... det räcker som straff för min del.

Även om min impulsiva tanke var att en spara en kula avsedd för dig.

Tårarna tar aldrig slut. Jag kan inte förstå.
Jag vill bara vakna ur den här mardrömmen.


Kollade min gamla mobil och läste sms:en.
Jag älskar dig också!