Änglar finns dom?
PUBLICERAT: 2008-04-01 TID: 04:54:09
UNDER: Änglar finns dom?
UNDER: Änglar finns dom?
Jag minns så väl första gången du pratade med honom.
Jag var med första kvällen då ni knöt eran kontakt.
Sen har jag och vi andra följt din resa.
Jag kommer aldrig att glömma när du kom och möttes oss den där natten redo för dejt och uppklädd till tusen. Vi kunde alla se hur lycklig du var.
Förlovningen kom strax därpå.
Sen huset, fy vad jag hatar det där huset.
Hur du alltid la in det som bakgrundsbild på jobbdatorn. Du var eld och lågor över det där nya huset.
För att inte tala om hur stolt du var över nya bilen. Din nya Volvo Ocean.
och hur kan man någonsin glämma White Fang, det skrället. Din älskling.
Vad hände sedan? Jag önskar jag visste då vad jag vet nu.
Gumsan med ögon som förtrollade vem som helst.
Vi la en My little Pony och ett gosedjur på din trapp. Som gumsan får ta med sig till himlen. Vi tände en massa ljus och kikade in genom erat vardagsrums fönster. katten är kvar där än, vem ta hand om den?
Så många minnen och så många frågor. Jag skulle kunna skriva flera sidor.
Hur kan man ta en annan människas liv? Hur kan man ha ihjä den man planerat att gifta sig med. Hur kan man ha döda ett barn?
Ett barn som man vid det här laget borde lärt sig att älska.
Men jag kan inte ta till mig, jag kan inte förstå.
Vilket stöd sen då. Mina helt fantastiska kollegor...hoppas dom känner ungefär lika för mig. Jag hade aldrig klarat det här utan er. Ni är värda er vikt i guld.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi är välkomna på din begravning. Att vi räknas till den närmare kretsen.
Vi ska snart ha minnesstund för er på jobbet också.
Hur orkar man?
Att jag skulle få genomlida bortfall av äldre släktingar har man ju på något sätt förstått sedan länge. Att man skulle få uppleva att förlora en vän eller annan närstående är väl nåt man helt enkelt kommer att få vara med om.
Men på grund av mord? Två gånger dessutom. Och er båda, både du och din dotter.
Jag varken kan, vill eller orkar förstå.
Jag trodde tårarna kunde ta slut.
Förut var vi tre
Du, jag och vänskapen
Nu är vi fortfarande tre
Jag sorgen och saknaden
A och C /För alltid i mitt hjärta
Jag var med första kvällen då ni knöt eran kontakt.
Sen har jag och vi andra följt din resa.
Jag kommer aldrig att glömma när du kom och möttes oss den där natten redo för dejt och uppklädd till tusen. Vi kunde alla se hur lycklig du var.
Förlovningen kom strax därpå.
Sen huset, fy vad jag hatar det där huset.
Hur du alltid la in det som bakgrundsbild på jobbdatorn. Du var eld och lågor över det där nya huset.
För att inte tala om hur stolt du var över nya bilen. Din nya Volvo Ocean.
och hur kan man någonsin glämma White Fang, det skrället. Din älskling.
Vad hände sedan? Jag önskar jag visste då vad jag vet nu.
Gumsan med ögon som förtrollade vem som helst.
Vi la en My little Pony och ett gosedjur på din trapp. Som gumsan får ta med sig till himlen. Vi tände en massa ljus och kikade in genom erat vardagsrums fönster. katten är kvar där än, vem ta hand om den?
Så många minnen och så många frågor. Jag skulle kunna skriva flera sidor.
Hur kan man ta en annan människas liv? Hur kan man ha ihjä den man planerat att gifta sig med. Hur kan man ha döda ett barn?
Ett barn som man vid det här laget borde lärt sig att älska.
Men jag kan inte ta till mig, jag kan inte förstå.
Vilket stöd sen då. Mina helt fantastiska kollegor...hoppas dom känner ungefär lika för mig. Jag hade aldrig klarat det här utan er. Ni är värda er vikt i guld.
Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi är välkomna på din begravning. Att vi räknas till den närmare kretsen.
Vi ska snart ha minnesstund för er på jobbet också.
Hur orkar man?
Att jag skulle få genomlida bortfall av äldre släktingar har man ju på något sätt förstått sedan länge. Att man skulle få uppleva att förlora en vän eller annan närstående är väl nåt man helt enkelt kommer att få vara med om.
Men på grund av mord? Två gånger dessutom. Och er båda, både du och din dotter.
Jag varken kan, vill eller orkar förstå.
Jag trodde tårarna kunde ta slut.
Förut var vi tre
Du, jag och vänskapen
Nu är vi fortfarande tre
Jag sorgen och saknaden
A och C /För alltid i mitt hjärta
Kommentarer
- Camilla
Vad fint du skriver!
Här hemma brinnet ett ljus för C. & hennes mamma varje kväll.
Jag kan/vill inte heller ta det till mej, kan inte acceptera att någon kan göra nåt så himla fruktansvärt. Det är bara för jobbigt att ta in.
Kram.
2008-04-01 » 20:50:24
- Agni
Tack vad go du är. Det går inte att förstå. Kram på dig oxå!
2008-04-01 » 23:55:57
Trackback
